Bra eller dålig:
Alla komiker har åsikter om varandra, “den är rolig, den är det inte”. Många inser inte att det är en subjektiv åsikt. Många vädrar oxå sina åsikter öppet: -”Du kanske skulle skita i att köra den där rutinen…” eller, så säger de det med hela sitt kroppsspråk.
Det finns olika typer av komiker:
“Komikernas favorit” - publiken skrattar sällan. Komikerkollegor vrider sig av skratt.
“Publikens favorit” - publiken skrattar. Komikerkollegor vrider sig av avund.
“de 8%:s favorit” - 8% av publiken skrattar. Komikerkollegor tycker att “det är kul att han finns”.
“mr/mrs 50%” - Publiken skrattar ibland. Komikerkollegor delar skrönor som: -”Jag har sett honom kul”.
“Han var kul - vad heter han?” - Publiken skrattar och glömmer personen 5 minuter efter avslut.
“döda dalen” (låter tuffare på engelska) - Ingen skrattar. Ändå går komikern upp på scen om och om igen.. (en del får plötsligt ett genomslag för att de har varit så före sin tid - men det är sällan)
Hur man kommunicerar som komiker:
Det finns en e-mail-lista där “etablerade” komiker kan skriva till varandra och fråga om någon har telefonnumret till någon annan “etablerad” komiker. Listan är mest till för att man ska kunna varna om oseriösa arrangörer eller skvallra om “ditt och datt”. Ibland brinner det till på listan, som när den lite äldre “etablerade” komikern röt till eller när den “etablerade” komikern som driver gratisklubb plötsligt får försvara att han fått pengar utan att berätta detta för sina “etablerade” kollegor…
Sedan finns ju ansiktsboken där de flesta bokningar sker, där får “alla” vara med…
Det finns olika “falanger” inom svensk ståupp:
“Det gamla gardet”, “Det arga gardet”, “Det unga gardet”, “Det missanpassade gardet”, “Det dåliga gardet”, “Det nya gardet”, “Malmö-gardet”, “skåne-gardet”, “GBG-gardet”, “Gävle-gardet”, “De som så gärna vill-gardet”, “Peter Wahlbeck”, “Blixten-gardet”, “Medelålders-gardet”, “Stor på 90-talet-gardet”, “Kvinno-gardet”, “Kurd-gardet”, “roa-gardet”, “förvirrade gardet”, “Ftv-gardet”, “raw-gardet”, “suck-gardet”, “Boka-gardet” och till sist “vi som får hänga med Schyffert-gardet” (det konstiga är att Schyffert är inte med i denna falang själv - han är helt omedveten om att den finns)…
Man kan tillhöra 2-3 falanger, om man mot förmodan vill tillhöra fler måste man vara oehört begåvad eller lite korkad.
Oftast är man medveten om vilka komiker som har “biffar” med varandra - då kan man antingen välja sida eller steka de båda två.
Sedan finns det självutnämnda eller utsedda gurus:
“Den gamle”, “den arge”, “ordvitsaren”, “frälsaren” och “den ap-fulle” - man lyder helt enkelt under deras “lag”.
Många vill sätta “stor-fräsar-krögarn” under denna epitet… inte jag.
Slutsats:
Vet inte vad jag ville ha sagt genom att skriva detta. Många kommer fram och säger: -”Jag fattar inte hur du vågar gå upp och vara rolig!”. Då svarar jag: -”Det är inte det som är det svåra… Det svåra är att försöka förstå branschen och lära sig vem man ska liera sig med “bakom scen”. Plötsligt kan du ha en ovän och missa tillfällen att verkligen “stå” på scen. Känner mig ibland som Indiana Jones som ska lösa en förhistorisk gåta, för “falangerna” blir man inte klok på…”
