Hela dagen har gått åt till att sitta inne i en mörk teater för att sätta alla övergångar med ljus och scenografi. Den gång man äntligen ser solljus så ser det ut såhär:
Ett galet hagel-väder möter en och kalla kårar går genom hela kroppen. Hatar kyla. Hoppas att Stockholm har bättre väder att bjuda på, ska bara göra en kväll på Latter först…Sen upp tidigt och ta första flyget hem.
Det började väldigt trevande. Publiken blev lite skrämd av mig som vanligt och jag byggde upp för första halvleks komiker, Nils Ingar Aadne och Tomi Walamies, lite lagom.
Sedan kom andra halvlek då det skulle köras lite mer vilket jag gjorde och publiken verkade gilla mig mer och mer. Slutade på topp innan jag presenterade Andy Taffs.
Vet exakt vad jag kommer ändra på till morgondagen - allt ska vara lika mördande bra som jag var i andra halvan.
Nu ligger jag på mit hotellrum och ska hämta min laddare på teatern, som jag glömt… jag behöver bara gå 40 meter, så det är lugnt.
Längtar efter min familj. Surikaten, 8-åringen och 14-åringen ser mig alldeles för lite. Det gör lite ont.
Har legat hela kvällen (och natten) och kollan 8 avsnitt av “the Wire”, till klockan 02.30.
När jag nu vakna funderade jag lite snabbt om jag hann ett avsnitt nu på morgonen. Tror det, “ljusdesignern” kommer in idag och jag tror inte att jag är användbar förräns de har fått gå igenom några “sladdar”.
Igår fick jag mig en vacker vy från min balkong.
“There´s no place like home”
Trodde inte att regnbågar ville “fastna” på bild. Men tydligen så går det med en iPhone.
Ikväll är jag “komframochsäg” på Latter.
Vet inte var som hänt. Jag är van att sova 4-5 timmar per natt och det spelar ingen roll om jag går och lägger mig nio på kvällen för då vaknar jag mitt i natten utvilad.
Men den här natten har det plötsligen hänt något.
Igår hade teatern en liten tillställning med all personal, mat och dryck. Jag smet därifrån exakt klockan sju. Gick direkt till hotellet och la mig i sängen och bullade upp med dator och första säsongen av “the Wire”. Somnade nästan direkt. Sedan har jag vaknat och somnat om vart annat, typ för att smäcka igen dator, borsta tänderna och ta av mig jeans. Nu exakt elva timmar senare är jag bara i chock. En vuxen karl som sover bort sitt liv? Jag hade kunnat ägnat mig åt något viktigare, såsom ukulele-träning.
Antagligen har jag någon form av infektion i kroppen och “lilla jag” (läs: mitt undermedvetna) har ordinerat sömn för en gång skull, detta för att jag helt enkelt behövde.
Har faktiskt lust att “snooza” en timme till… eller försöka ännu en gång ta mig igenom första avsnittet av “the wire”.
8-åringen hade en utläggning för Surikaten (min fru) att tjejer va så dåliga på så många saker fler än killar… Detta gjorde att Surikaten fick under en lång stund förklara för 8-åringen att kvinnor ibland har sämre betalt för samma arbete som en medioker man. Sedan fick Surikaten 8-åringen att säga: “jag är en feminist” tio gånger, sedan var “pratet” slut.
Dagen efter tittade 8-åringen allvarligt på Surikaten och sa: “jag har kommit på en grupp som har det sämre än kvinnorna - Barnen! Vi får ju INGET betalt!”
Word!
… som berörde djupet av min själ!
Paul Giamatti är en ny idol. Det finns meningar i filmen som berörde mig väldigt. Har inte berörts så mycke av en film sedan jag såg “Thank U for smoking” på en biograf i Sundsvall.
Filmen släpps den 15 september på DVD i Sverige.
Jag väljer att traska iväg med “Säkert!”´s nya “Facit” i lurarna. Stegar förbi en förhållandevis billig kiosk och köper dryck av alla de slag. Sedan iväg och förbeställa pizza av en servitör med en “överlägsen ton”, han är norrman och har inget direkt leende på läpparna… Jag får oxå neråtmun när jag inser att jag ska betala 181:- norska kronor för min mat, visst, då ingår en liten vitlöksdressing - tydligen äter man pizza på det sättet i det här landet. En apoteksliknande lokal får mitt besök medans den dyra pizza förhoppningsvis är inne i ugnen - jag ser visserligen i min fantasi hur den något buttra servitören väljer att värma den genom att gnida den hastigt mot sin egna flottiga hud - febernedsättande och nässpray. Hämtpizza (undrar om det ordet finns i Svenska Akademiens vokabulär?). Promenad till hotellet.
Pizzan ligger nu i en djup dvala i min mage och min kropp hävdar att den inte har där att göra för att den var seg, kall och tvivelaktig. Italienska pizzabagare skulle ta fram tjära och fjädrar, tillämpat stegling eller haft korsfästelse på agendan till den som bestämt mischmaschet som slabbats på barkbiten till botten och sedan valt att lägga det i en kartongbit och kalla det mat…
Låter jag sur? Kanske är det så att min förkylning gör att jag inte riktigt kan ta till min denna kulinariska måltid? Kanske är jag förbannad att jag för samma peng hade kunnat sitta och snora över min favoritburgare och en öl på Fyret? Eller, att jag för 40 Nkr mer kunnat äta libanesiskt… Ska kolla om de kan tänka sig att göra takeaway på Habibi.
Det enda som gjorde värt det hela var just att jag kunde traska runt på Oslo´s gator med Annika Norlin i huvudet och tårarna rinnandes ner för min kind. Om jag var ledsen? Nä, en kombination av förkylning från hell och glädjetårar för att hon gjort det igen - en jävligt bra platta!
På Folketeateret i Oslo kan man färdas i en hiss för att ta sig till de olika våningsplanen… Det blir problem om man är “pluralis” som vill åka: -”Nå vil VI opp, vårdann gjör VI nå?”.
Eller en schitzofren person får tydligen inte åka hiss i Norge.
Skyltar av alla de slag är väldigt tydliga hela tiden.
I morgon bär det av igen - klockan 04.35 är det uppstigning - för att sedan bli “överinformerad” i varje gathörn och mötas av norrmän och norskor som pratar med en som om man är lite efterbliven…
Måndag blir det genomdrag, tisdag musikrep och olika scener, onsdag likaså, torsdag får vi vara på scen lite grann, fredag är det ljussättning och Latter på kvällen, lördag likaså…
Nu kör vi.
Ligger kvar i sängen idag. Hostar och snorar. Trött i hela kroppen.
Ska försöka göra så att jag är helt kurerad när jag åker till Oslo i morgonbitti och jag är fullt medveten om att det kanske är fullständigt omöjligt och att jag kan se fram emot en vecka av rinnande ögon, snor och en jävla massa hostande. Slem.
Undrar lite smått hur min kropp tänkte när jag fick den här lilla bakterien som inneboende. Jag har ju inte tid att bli sjuk just nu, har inte tid att ta hand om en utbytesbakterie som tänkt studera i min kropp i ett halvår. Ja, för det blir så när man inte har tiden och verka ut en förkylning och väljer att jobba med en massa snor i bollen. Man blir helt enkelt inte frisk och förkylningen flyttar in med bastuba.
? Feberyrar jag ?
Hittade filmen hos Tyskungen… jag vet inte vad det är som gör att man både känner sorg och skrattar åt killen.
Hittade även den här filmen…
