På min resa genom vårt avlångaland så stannade jag till i den lilla byn Harplinge där jag gick låg- och mellanstadiet. Ja, jag bodde oxå i den lilla byn mellan att jag var tre och tretton.

Inget var sig likt, allt var sÃ¥ mycket mindre än jag minns och vaga bilder frÃ¥n min skolgÃ¥ng kom till mig. De hade fullkomligt raserat stora delar av de byggnader som jag gick i. Gymnastiksalen var den enda byggnaden som var helt intakt. Miinnet av en hoprullad matta som luktade dansk ost kom till mig och jag bestämde mig för att urinera pÃ¥ skolan…

Det enda som faktiskt hade överlevt trettiotvå år var denna målning på asfalten:

Ytterligare nÃ¥gra mil söderut ligger min gymnasieskola. Även den fick ett besök och även där hade “renoveringen” varit framme och förstört delar av mitt minne. Visserligen lättare att minnas eftersom det bara ligger tjugofyra Ã¥r tillbaka i tiden.

När jag Ã¥kte därifrÃ¥n sÃ¥ stod tvÃ¥ danskar och lifta. Karmajunkie! Deras motorcykel hade pajat och de ville till Malmö. En liten omväg för mig - men vad gör man inte för att försöka vara snäll…

Skicka vidare!