ANNONS

Det finns människor som tror att bara man syns på TV så kommer allt att lösa sig. Så är det säkert, för vissa. Men, jag tror inte att man ska ta det för givet - för jag är övertygad om att vissa människor inte har något att hämta i det rörliga mediet som flimrar i alla våra folkhem.

Det finns människor som tror att bara för att man har många tittare så ska det likställas med kvalitet. Det stämmer givetvis inte.

Man kan inte mäta konstnärlighet. Personligen kan vi mäta det, jag kan lägga upp en ”betygskala” i mitt huvud på vad jag har sett och vad jag tycker är bra. Nisse Hulth har en helt annan ”skala” - om han då inte litar på nöjesjournalisten och håller med i hans ”åsikter”, för att han är för rädd för att bilda sig själv en uppfattning.
I filmen “Funny People” finns det en scen där en mamma visar dotterns uppträdande, hon gör Memories från musikalen Cats, för två komiker och detta är ett bra exempel. Den ena personen skrattar åt det hela och den andra får en “ååh”-upplevelse. Vi kan tycka väldigt olika om allt och en upplevelse är alltid subjektiv.

I TV just nu är det populärt att tala om “white gold” (en sorts lek med ord, taget från “white-trash”), TV-cheferna vill göra program om “vanliga människor”. Det är en fin tanke… om det var så att TV-cheferna har för avsikt att skratta MED personen ifråga och inte ÅT.

TV-mediet är förtappat. Varför? Jag upplever det såhär: Det är för många “kockar”. När man ska skapa en Programserie / Komedi / Underhållning så ska alla vara med och tycka. Detta resulterar i ett “lagom”-program där inget får sticka ut eftersom rädslan för att ”göra fel” är större än visionen av ”att lyckas”.

TV-branschen står vid ett val. De måste bestämma vem det är som ska ha makten, kreatörerna eller fokusgrupperna. Vill vi vinna TV-priser internationellt och skapa ny underhållning, vilket inte skett i någon större omfattning de senaste åren? Jag vill.

Har under en längre tid arbetat med ett TV-program och många gånger har jag känt: “Varför tog de in mig här som regissör? Jag känner mig som en missanpassad julgran!”. Visst, jag kanske tillför den lilla värme som inte skulle vara så uppenbar om jag inte var närvarande, men jag skulle kunna göra så mycket mer.

Så vad är problemet? Jo, dagens TV-verkstad innehåller för många kockar - för lite pengar.
Kreatörerna blir kvästa av beställaren, som plötsligt kan uttrycka sin åsikt om “vad som ÄR humor”.
Kreatörerna tvingas arbeta efter en formatmall som var rolig för tjugo år sedan och har verkligen sett sina bästa dagar.
Kreatörerna är plötsligt längst ner i hierarkin och har inget att säga till om. Jag har sett mycket kunniga och kreativa manusförfattare bli mörkare under ögonen när de har tvingats slänga bra idéer i brist på tilltro.

När jag för några år sedan stångade fram min vilja som kreativ producent/regissör för Sommartorpet så fick jag, till en början, bara skit av cheferna. Den högsta chefen i Örebro rusade in på redaktionen, efter det att han hade sett det första avsnittet som jag despotiskt hade bestämt allt på, skrek att detta var det sämsta han hade sett. Jag var inte i rummet. Chefen sa aldrig detta till mig personligen, jag fick höra det på omvägar. När sedan första programmet hade gått, recensenterna hade sagt sitt och publiksiffran hade ökat markant från föregående år, så fick jag ett mail av sagda chef - han tackade mig för att jag så fantastiskt hade skapat en helt ny stil “som han gillade skarpt”… ?

Just nu går en programserie som jag har varit med och försökt påverka. Det är inte dåligt - men det kunde ha varit så mycket bättre.

I dagens Aftonblad ryter en skara komiker till (vill inte ge dem epitetet “kvinnliga komiker” - för att jag kallar mig själv rätt och slätt “komiker”, utan “manlig” innan… så, jag försöker lära mig helt enkelt).
Och frågan är om de har rätt? Ja, i allra högsta grad. Dagens tv-humor är, bitvis, så äckligt manligt normativ. -”Varför?”, skanderar ni… Jo, för att det sitter en grupp människor (med koncentration på de första tre bokstäverna) och helt enkelt bestämmer vad som ska vara roligt på tv. Jag vill inte påstå att jag skulle göra det bättre, men helt klart skulle jag kunna göra det mer varierat. För det är sällan något som sticker ut, det är oftast mer hjärna än hjärta och det är sällan, med ETT undantag, som man ser tjejer skoja på feminina grunder.

Det sägs ofta att det inte finns några roliga tjejer. Jag är bekant med ett 50-tal brudar som lätt kunde konkurrera ut de flesta grabbar som hänger runt på de olika panelprogram som tv har att erbjuda. Varför får de då inte chansen? Jo, för att vi grabbar är livrädda och skulle skita på oss om “de” skulle få makten på tv. Oftast tar man in ett “tjejalibi” och då är det inte det enklaste för henne att hävda sig – eftersom den som ska skriva hennes manus allt som oftast är av manligt kön.

När jag gick i 2:a året på gymnasiet så var jag ensam kille med 22 brudar. Det året lärde jag mig allt jag kan om mitt motsatta kön. Det har resulterat i att det funkar bäst för mig att arbeta med tjejer. Har helst dem som chef, gillar när de är i majoritet och föredrar, de gånger jag arbetar konstnärligt, att ha dem omkring mig (kan bero på min enorma fåfänga och bekräftelsebehov ;) - skit samma)

Det har länge talats om den fantastiska sammanhållning som finns på stå-uppscenen… Jag kan inte påstå att jag känner av den – ANNAT än från tjejerna. De är vänliga, ger varandra stöd och talar inte skit om varandra. Jag tror att jag under nästa säsong kommer konvertera till ”kvinnlig stå-uppa” – jag vill inte ha med grabbar att göra längre… utom de som jag som ”tjej” kan tänkas ligga med.

Sedan kan man bli förbannad när det äntligen satsas på brudarna så ska alla vara med i ett och samma pgm. Som om de sedan har gjort sitt på 10 år. Hur svårt är det att göra humor på allas villkor? Utan att lägga till epitetet manligt & kvinnligt? Jag hoppas verkligen att brudarna får mer makt i humorsverige – för jag är på er sida (även om ni inte vill ha mig).

Sedan går jag loss på meningen “Vi måste höja våra röster för att höras” i kampsången… Den är konstig, för man kan ju inte sänka sina röster… Eller, det är ju mer effektivt i diskutioner när man börjar viska. För ingen vill lyssna på någon som står och gapar.
De ni tjejer - ett tips från Ströbaek - “Vi måste börja viska, så att killarna får koncentrera sig för att höra oss”…

Läs mer i BANG


Nu sjunger de på TV, “A Camp” alltså… och Dunger sjunger surt. Eller är det Nina? Nej, det är båda… Nina är oxå ett fenomen som jag inte riktigt förstått. Hennes frippa? Vad är det med skatboet? Hon var ju snygg när de visa hur hon kom till Medis… Sedan är hon tillsammans med en man som högst är tre äpplen hög. Den enda artisten som kommer undan med sin längd är Prince.

Krunegård är ju redan en artist som ligger mig varmt om hjärtat. Han skötte sig mycket bra i programmet. Jag kommer se flera onsdagar - mycket för att jag gillar musik. OCH jag gillar Kristian, mycket.

Nu är det dax att slå över till 4:an och till en annan del av musikindustrin… “Made in Sweden” - har redan panik.>

Ja, då tänkte jag sammanfatta min vardagliga TV-vecka.

Det började i måndags. Guldbaggegalan. Lite svajigt till en börja från vår käre Glans, jag kan ha fel, men jag tror att han var nervös (helt normal reaktion). Sedan levererade han ett skämt om Lena Endrées roll som M.I.L.F. Sedan hade Glans publiken i sin hand. En insats som jag vill ge “med väl godkänt”. Skrattade högt några gånger, helst i VB´t med Björn där de gjorde en lysande parodi på “Patrik 1.5″.
Vad jag satt och reta mig på var bildproducenten som med jämna mellanrum gjorde “knasbilder” och “idiotklipp”. Hade jag varit trollkarl så hade jag varit förbannad. Likaså om jag hade varit två komiker som skulle göra en sånginsats.
Sedan vet jag inte om det är så smart att vissa prisutdelare ska försöka vara roliga… En del klarar det bra… Men andra, hm.
Glans och hans upptåg var helt klart behållningen. Kul oxå att “Lasse&Maja” fick en halv bagge.

Sedan blev det onsdag. TV4 hade en premiär med ett program med idoljuryn. De ska göra stjärnor av två ynglingar. När “killen” började lufttrumma (för att gestalta Santanas trummis på Woodstock) och en sträng av saliv ligger på hakan alldeles för länge, så vill jag inget annat än kissa i redigerarens postlåda. Stackars kille. Första gången i TV och under hans 15 sekunder “of fame” framställs han som “killen med trisslotten” i dramat “Grötbögen” - “100 kronor är oxå bra”.
Jag vet inte om den där amerikanen som de har tagit in är på riktigt. Roligt att de hypar honom så mycket. Ingen av de låtar som han hade producerat var yngre än 20 år.
Hans sågning av “killen” var ingen lek. Totalt icke-konstruktiv!
Jag vet hur det kommer bli… jag kommer se skiten. Kommer bli förbannad den onsdag då det visar sig att jag missar “Grötbögs-killen”. Det roligaste är att TV-tittaren luras att det är “såhär det går till”. Sorry, man gör TV - det är knappt att Nyheterna är på riktigt längre…

Det blev ju oxå bra TV som TopModel.

Fast mest 30Rock i DVD-form.

Rapport från Tiny kommer senare. Nu ska jag bli regissör igen.>