Salong Betong fick en liten film av mig när jag var där… Så gulligt av dem att länka till “mina sidor”! (extra roligt att jag använder mig av uttrycket “så gulligt”, eftersom de här killarna jobbar rätt mycket på att kanske inte ses som “gulliga”)

Gå ner några dagar så kan ni se när jag gört…

————————————————————————

Uppdaterat! Gissa om min sjuåriga son blev förbannad när han såg det här. - “F U, pappa, jag är faktiskt sju!”… Till mitt försvar kan jag säga att jag va lite vimsig efter “taggningen”.

Jag har sovit förbannat dåligt inatt. Vaknade av en molande värk i magtrakten och jag var tvungen att gå på toaletten. Hatar att vakna pga “behovscykeln” är rubbad, man vill inte vakna med ett uppsmällt tvåmannatält.

Då slår det mig att: -” Tatueringen är inget som går att tvätta bort!…” Sedan lugnar jag mig igen och börjar genast planera för nästa konstverk på min kropp.

Här har ni resultatet:

Och motivet är: Jag har låtit sjuåringen rita av “13-åringen som håller en lapp”. Lappen är 2009 års ståupp-rutiner… + lite personliga ord som härrör mitt liv.
Tanken är att jag ska kunna (istället för att kolla på en “lapp”) dra upp tröjan och kolla vad jag kan tänkas glömt att prata om…

Nära:

Nästa fundering är att jag ska köra hela mitt CV på hela ryggen.

(det ironiska är att jag har fått någon allergisk reaktion av tejpen som höll fast plasten som satt på…)

10.52

motivet

bara tusch… kan fortfarande ångra mig (ICKE!)

Annie (tatueraren)! Hon säger: - “Svårt att ångra nu… Jag är precis klar med ordet “Kuken”. Vem väljer att skriva det på sin kropp?…”

Klart… Jävlar vilken smärta!

Bättre bild på motivet kommer när det har läkt ordentligt.

… är strax på väg för att lägga mig på en brits och bli “gaddad” på min kropp. Är lite nervös, och det försäkrar jag att det var ett bra tag sedan den känslan ville infinna sig i min mage - vi pratar 80-tal.

HIT SKA JAG

Detta är mannen som fick mig på andra tankar… Kommer nog inte förgylla min kropp med någon bläckplump.

Fast jag vet hur det kommer bli. Jag träffar Kotteby i höst och hans snygga armar får mig på helt nya tankebanor. Om det blir något så vet jag iallafall vad det blir - och det kommer jag inte avslöja ännu.

(Jag viskar för mina trogna läsare: “En skog av persilja över hela ryggen”)

Japp… men inte mina egna, utan andra sköna bloggare…

Här
(här gillar jag även min egna kommentar)

Här
(konstigt att det inte kommit en enda kommentar)

Här
(kanske borde man kommentera under namnet Schizotanten… japp då var det gjort)>