Detta foto, alltså det inramade på bilden, fick jag inslaget i onsdags av Isak Jansson. Det är han som är på bilden, med en uppsyn som personifierar självgodhet.

Med i paketet fanns en diktafon med tydliga instruktioner hur jag skulle få igång den och spela upp för publiken som förväntansfullt satt och tittade på när jag öppnade och utförde Isaks förmaningar (det är ju alltid roligt att titta på en person som får paket som man själv inte har haft med att göra).

Började försöka skriva av vad han orerade om på diktafonen. Men det blev verkligen inte kul i skrift heller… Om man ska sammanfatta det hela så gick det ut på att han försökte få oss och publiken att tro att han hade haft oskyddat samlag med hela lokalen. Men det bet inte riktigt eftersom alla hade sett fotot som jag ställt upp på scenen. Det blev liksom overkligt och osannolikt.

Summa sumarum var det ett roligt tilltag och jag tror att jag ska ha kvar fotot på min TV-bänk ett tag till. Kanske behåller jag diktafonen onödigt länge oxå.

Om allt har gått som det ska så sitter vi; Jag, Isak, Adeel och två av hans vänner, i en bil på väg upp till Uppsala. Vi ska vara före Özz, alltså inte medräknat “två av hans vänner”, vi håller i första akt, helt enkelt.

Kul ska det bli iallafall. Gratis är det - och det brukar vara gott.

Japp, han kommer få min röst.

Ja, scenen fullständigt glödde mot slutet. Rysningar gick genom min kropp när 3800 personer satt helt tyst i första akt och lyssna på dialogscenerna. En tsunami av känslor rusar nu genom min kropp när jag inser att denna föreställning snart har gjort sitt. Kanske lite oxå för att jag inte riktigt vet vad som komma skall. Jag bör kanske “inventera” min framtid och se om jag kan fortsätta med “uppdrag regissör”.

Buddy Holly har varit en fullständigt orgasmisk upplevelse från början till slut och jag hoppas att jag får tillfälle att arbeta med en ensembel som har varit så kärleksfull, dynamisk, vital och lysande. Har svårt att släppa. Ska hitta på något till avslutningsfesten den 14 mars.

Kanske ska jag släppa mig?

Då är man framme i Karlskrona och bygget har gått bra. Eller, vad vet jag? Jag gick in och flytta på några saker och påpeka att scenen stod lite snett… inte poppis. Har inget konkret att ha för mig ikväll, annat än att lyssna på dåliga musikerskämt och soundcheck. Kanske kastar jag in ett applådtacksrep, bara för att visa att jag inte bara sitter och “fullständigt kissar på mig” från regiplats.

Karlskrona har jag ingen direkt relation till. Har med all säkerhet varit i staden och spelat barnteater eller förolämpat folk i krogmiljö. Men jag är tvungen att se platserna innan jag vet säkert. För en turnerande individ har oftast ingen koll på vilken stad man befinner sig i, eller, jo, men det är lätt att blanda ihop dem.

Om det då inte har hänt något exceptionellt, typ:

”Ubbe ber personen som han ringt, ringa upp honom för då går det mindre ”el” på mobilen” – i bil utanför Linköping 98.

Eller: ”Pontus klipper en hel flaska Jäger och kräks ner på chefens hotellfönster” – Örebro, Folk & Rövare, folkparksturné 86.

Och: ”Efter det att bussen frusit, häller ljudteknikern bensin under den, tänder på och släcker snabbt. Bussen startar.” – Sälen, ”Stockholm”, show med Limpan, Felan, Lasse & Janne.

Då minns man lätt platsen. Undrar lite vad som kommer hända här? Eller kommer denna stad ännu en gång falla i glömska?

På Kvarnholmens kylskåp sitter detta anslag:

Själv tycker jag att det är “pruttig mat”, blir fantastiskt bubblig av ägg…

Kanske lite för mycket information.

REPDAX!

Komikaze! Jag och sonen giga ikväll på Restaurang EGO på kammakargatan 22. Det börjar kl 20.00.

Kul att jag ytterligare en gång lyckas skära bilden lite knasigt. Jag vet vad det är jag gör för fel. Så det behöver ni inte påpeka.

Barnens Bio spelades in våren -95. Kattis Ahlström var producent. Johan Killgren scenograf. Hunden Gloria agerade den manlige hunden “Glonkan”. Tor Svae, konstnären som målat girafferna på Beckholmen, hade gjort delar av möblerna. Vinjettmusiken komponerades av David Schutrik.

Kattis tjatade att hon ville se manus… jag gick in och improviserade ämnen som jag tyckte var roliga. Vi spelade in 13 avsnitt på 6 dagar.