Fantastiskt att ligga i soffan och skrika åt idioter som inte verkar ha en avstängningsknapp på sin TV. Maken till galna människor. Svensken är ju specialist att klaga på vad som visas på dumburken - men byt kanal eller stäng av!
Det var en tjej som ringde in och klagade på att Parlamentet sändes så tidigt - “tänk på alla barn som inte sover och får höra allt olämpligt”. He he he
En tant ringde in och frågade för vem man spelade musiken som brukar ligga i bakgrunden. Hon tyckte att det kunde vara tyst när folk prata. Detta är det vanligaste klagomålet de får ta emot på TV, folk hör inte vad någon säger.
Funderar länge på om jag ska ringa in och fråga Åsa Sjöberg om Nyhetsankornas trovärdighet. Surikaten tycker att jag ska släppa “ankorna”…

Roligt oxå att smäcka upp datorn och upptäcka att man har bloggat på fyllan… kommer inte ta bort de inläggen. De ska ligga kvar som en påminnelse att jag ska köpa ett lås till datorn. Man borde kunna lägga in “spärr-tider”. Tider som man inte kan gå in på facebook och uppdatera statusraden - det kan ju bli väldigt pinsamt. Puh.

Nu faller man som en sten… Efter det att man i några hundradelar haft turen att skriva om fenomenet på Berns och människans lust att höra om andras misslyckande, så, blir man själv ett litet misslyckande. Det enda man fick var en ökning på bloggen, rent publikt, med 300 % på en dag. Detta i sin tur resulterade i att pöbeln skickar knas-kommentarer på bloggen. Det var längesen någon var anonym på min kommentar och skrev elakt. Brukar annars ha koll på vilka det är som är inne och “rotar”. Det underliga med denna var att jag kunde härröra ip-nr till min nuvarande arbetsplats. ???

Som sagt… Om man tittar på “populära sökord” som mina besökare har använt för att hitta mig, så ser jag att mina tappra försök på att googla mitt egna namn har gett frukt. Kanske ska sluta med det och med samma frenesi börja klicka på de jävla annonserna jag har på min blogg - det kunde ju kanske för en gång skull resultera i lite “doe”.

Roligt är oxå att det är inte bara jag som håller på med den lilla aktiviteten “googla mitt namn”…

Knullruffs…

… eller fest med tema?

Jag har en inbjudan i november till en fest med tema. Temat är “Hair”. Detta berättar jag för min kollega Staffan och han börjar sjunga “Fem Myrors”: “Här är där där man är” - sa jag att jag arbetar med kreativa människor?

Jag har alltid haft svårt med maskerad eftersom jag har som yrke att ibland klä ut mig till olika saker. Gemene man finner det nog mer intressant att byta skepnad - men jag har ju för vana att slänga på klänningen eller bara en lösnäsa för att träda in i en annan person. Å andra sidan vet jag inte om det är just det som är problemet.

Tema “Hair”, jag skulle ju kunna:

# Missuppfatta inbjudan, jag läste: “Kom som DU ÄR”

# klä ut mig till en kinesisk Terracotta-HÄR…

# Kanske “En atmosfär”…

Många lösningar på ett ilandsproblem. Kommer antagligen gå som “John Savage”. Den tråkiga killen som kommer till N.Y och rycks med i den här konstiga värld som presenteras för honom - fast jag ska antagligen inte ryckas med utan ställa mig i ett hörn och glo förskräckt på vuxna människor som har klätt ut sig. Samma tryck över bröstet som Nyhetsankorna i söndags…

Jag är precis hemkommen från Berns Salonger… betalat 150:- för att se “roliga timmen” utföras av ett gäng seriösa journalister. Jag skulle kunna raljera och såga å det grövsta. Men jag undviker att orerar loss (jag skrev långt och raderade).

Sammanfattningsvis: En personalfestsunderhållning som inte skulle blivigt publik.

Synd att Berns Salonger, som är ett fantastiskt ställe, inte har omdömmet att förutspå något som tillochmed ser dåligt ut på pappret.

Vi alla tre var överens: “Det är bra att vi går och ser på saker.” Nu efteråt är jag inte så säker…