Vilken tur skådisarna har, eftersom mitt ego fyller ut hela den tomma salongen.
Nu kan detta uppfattas som ett “deja-vu”-inlägg från mitt förra utspel. Men nej, jag är på ett helt annat humör. Ligger “på vänt” för att sätta igång ett genomdrag. Kommer då plötsligt på att det kanske är jag som ska sätta igång det hela. Detta gör mig förvirrad och möjligen lite ledsen.
- “Är det okej om jag inte kör i kalsongerna?”… Det är sådana frågor som jag, som regissör, ska ta ställning till… hela tiden.
Ska försöka dra igång en repetition… Men jag tror att Guldbagge-galan har ett finger med i spelet när det gäller att INTE komma igång.
Gjorde ett fantastiskt “prank” på “Linus” (scenmästare). Han gav mig telefonen för att jag skulle tala med “Scenografen”. Sedan gick han, så där satt jag med hans telefon i hand och kände en otrolig lust att skicka ett sms med hans telefon. Jag fick nummer 14 av övriga i rummet och den fjortonde personen i hans telefonlista fick sms:et “saknar dig” skickat till sig. Det var en tjej och tydligen hade han haft “historia” med henne…
Nu är repet igång och jag sitter som vanligt full i salong och broderar.
… och jag vet att jag “passar” i skägg. Men det klia som fan och jag är tvungen att göra mig av med det innan fredag. Då ska “farbror” stå på Göta Lejons scen…
Just nu är det ljussättning på Maxim som gäller…
Jag älskar att se människor som arbetar. Skulle vilja ha det som arbete. Typ, arbetsledare i det yrket… Gillar oxå tanken att masken inte hittar skylten.
