Så skulle jag ägna hela dagen till att kommentera andras status på “ansiktsboken”…

Här får Kotteby smaka…

… Vilket inte riktigt är sant eftersom jag åker baklänges på tåget. Så rätt term borde vara att GBG ligger framför mig, just så. Körde extrem kontroll på klubben “Kul på Svenska” igår för några människor som tvivlade starkt på min extrema kontroll på scen. Fantastiska Robert presenterade mig som ett “jävla geni”. Någon förklarade för mig efter att Robert tydligen “prutta i sig starka tabletter”  och något geni var det inte tal om - men unik, det var jag. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det uttalandet. Men jag tar det som en komplimang. Tror jag, samtidigt som jag inser att vänner i lokalen… eller, inte pluralis, singularis… “Vännen” ärligt tittade på mig och sa “du är ju rolig”. Konstigt att det där “ju”-et alltid ska smyga sig in… Ska strax, när den gamla damen bredvid mig har slutat vifta med sin käpp, försöka lyssna på giget igår. Det blev en del roliga vändningar och en rolig ordning som jag måste få strukturerad i mitt huvud… FAN! DET SNÖAR UTANFÖR! (ingen struktur)

(kanske lägger in en kort ljudupptagning av giget här)

Kotteby skötte sig oxå fantastiskt (han körde 12-13 minuter innan mig och det var hans andra gång på scen) och jag är övertygad att om han bara får tider så kommer komik-Sverige snart se en ny bra pajsare orera från scen.

Ska bara försöka komma runt det faktum att jag inte klarar att bajsa på offentliga toaletter… än mindre på x2ooo. Om jag backar in på toaletten och sedan börja sjunga högt så kanske de inte har en aning om vad jag håller på med. Kanske blir tvungen att förstoppa mig till att jag kommer till T-centralen. Konstigt nog kan jag göra min grej där - kanske för att det kostar 10 kronor och i mitt lilla lallaland så har inte de riktigt äckliga människorna råd med det och det gör toaletterna till en munter plats där “fjärilarna kan släppas fria”.

Film är kanske laxerande? Kanske ska sova bort nödigheten? I-landsproblemen hopar sig.

Allingsås… Det får mig att tänka på Adam Alsing - och någon brunsås. FAN!

Vet inte vad som har hänt med min vän Kotteby. Han har verkligen slutat blogga och jag har gapat på honom i kommentaren, helt utan resultat… Så jag tog tillfället i akt, när jag idag besökte “bästkusten”, att ringa honom och fråga lite hur det var med honom. Och döm av min förvåning när jag möttes av rösten av den gamla vanlige sprudlande Göteborgaren. Kotteby lät precis som vanligt och talade vitt och brett om sitt “material” som han skulle köra när han debuterar som stå-uppkomiker på “Kul på Svenska” den 11 november i GBG. Det är samma kväll som jag är där - så därför berättar jag det… reklam liksom.

Frågade lite försynt om bloggen och fick till svar att: “han inte hade lust - all tid i världen… men, det var inte roligt (eller: Roooooligt (göteborgska!!!)”.

Ja, det får man väl ta som ett svar att man låter en blogg “torka ut”.

(hoppas att med detta inlägg få honom att få röven ur och iallafall skriva om “en liten häst”)

För er som har missat det, så är jag innehavare av ett vip-kort till sagda krog.

Kände, efter det att Kotteby inte vågat ta kort med Pernilla, att jag var tvungen att ta bonden till Cafét. Det var inga människor där vid 22.30, så jag och Kristian satte oss på barstolar och jag fick efter ett tag en massa citronsaft över mig av bartendern som gjorde en fadäs… Kotteby gick säker för han var på toa, ändå var det han som blev bjuden på öl hela kvällen av den klantiga personalen. Personalen började efter ett tag flytta undan bord framför uteserveringen. Våra barstolar stod säkert. Och mycket snart var det bara vi två som satt. Som kungar framför baren.

Två roliga saker händer. Dels hade vi en tokig gubbe som dansade loss (antagligen medan hans tant, antagligen, låg på hotellet med en bok):
Efter att vi blivit vänner med klant-bartendern, så säger jag till honom att vi snart ska gå och det vore kul om vi bara på en given signal lyfter över barstolarna till dem… Ja, hela stället suktade efter våra sittplatser, och elak som jag är (så elak att jag på måndagar brukar stå på plattan och dela ut plastskedar till heroinister) så utförde vi det hela till ett hundratal gapande munnar. Vi la till och med på ett litet handskak med de två bakom baren… humor.

Nu sitter vi och firar lite smått att vi har fått ihop ett fantastiskt synopsis på ett manus… värme fylls i mitt bröst… antagligen pga Famous Grouse.