Jag har nu i tvÃ¥ dagar gÃ¥tt och tittat snett pÃ¥ katten. Det stinker kattpiss i köket! Han har märkt att han inte verkar ligga pÃ¥ plus. SÃ¥, av en händelse när jag diskar ur en gryta, känner jag basilikans doft slÃ¥ emot mig. Det är den som stinker! Katten är antagligen helt oskyldig, om han nu inte har, för att det är sÃ¥ förbannat kallt ute, hoppat upp pÃ¥ diskbänken och pissat pÃ¥ min färska krydda… !!! Va fan! Var är han! Har inte tid att blogga mer!

Idag har vi “soundcheck” hela dagen… skönt att bli av med
För jag är sÃ¥dan att jag hör ingen skillnad när de slÃ¥r pÃ¥ trumman i en halvtimme för att slutligen säga: “nu är den perfekt”… Det är det samma med ljudtekniker som envisas med att säga “One-two” upprepade gÃ¥nger i en sÃ¥ngmikrofon. Dessvärre (eller lyckligtvis) har jag än sÃ¥ länge sluppit det… he he he

“Än sÃ¥ länge gÃ¥r det jättebra”

Samtidigt ska det provas en massa kläder. Johan kommer bli perfekt - Har gett honom ledordet “Woody” frÃ¥n “Toy Stories”. Det gäller mest andra filmen… och känslan.

Katten, för att bli en gnutta privat, var hos “vetten” igÃ¥r. Han skötte sig exemplariskt. Satt fint när hon klämde honom pÃ¥ magen och jag fick en känsla av att han förstod att tanten kunde göra sÃ¥ att han blev frisk… Det ska bli intressant att ge honom pencelinen i tablettform. Men han brukar ju göra som jag vill, för att han vet att jag oxÃ¥ vill honom väl.

Dax att kolla pÃ¥ en ny “scen-outfit”. Det är min uppgift idag.

Jag ska inte lägga mig i ljudet… inte, inte, inte.

Min ebola vägrar visa sitt rätta jag. Jag kommer tydligen inte bli sjuk. Hur mycket den här hypokondrikern försöker så kommer hans sjukdom inte visa sitt fula tryne (för jag förutsätter att min ebola är en gris).>