Biljetterna gick från min hand till “kusinens” igår… God karma just nu.
Varit hemma en snabbis för att jag “hora lite i hamnen”…
Stack sedan som en pil… vid Roslagstull såg jag 2 stackare som stod med en skylt som det stod “Västerås” på. Tänkte snabbt och insåg att de kunde bli stående där länge, så karma-junkien Ströbaek plocka upp dem. (man kan ju alltid slå ihjäl lite tid)
Det visa sig att de bara hade plockat en stad på måfå… Why Västerås??? Why, why WHY!!
Jag lyckades förklara för dem att Västerås inte var det rätta valet för två ungdomar från Holland. De ändra snabbt till Örebro - där fanns oxå en camping… Hm, inte så sexigt heller förklarde jag - men bättre än Västerås.
De skulle mot Göteborg och jag sa att vid Örebro byter jag väg…
Nu tänker vesslan Ströbaek ännu snabbare och ringer OGGY-GROGGY i Örebro (en ung kille som jag lärt känna på internet). Men, ack vad jag bedrog mig… Jag försökte få honom att vi skulle använda dessa holländare till en “blogg-stafett”. Jag har skjutsat dem, de sover hos honom och sedan ordnar han nästa dag med någon polare… Men Oggy är en fegis.”Nej, det verkar farligt”, “Jag jobbar sent” och “eh, jag är inte sån”… Trött insåg jag att oggy är killen med mustasch i filmen “Masjävlar”. Karman kommer tala med honom inom de närmsta dagarna 
här är iallafall Malou & Bas (de hette så)… Jag hoppas verkligen att deras resa blir lyckad, liftandes genom Sverige.
Jävligt trevliga och jag hoppas att våra vägar möts igen.
Det sista han sa var: “Jag hoppas att vi träffar fler människor som dig”… Jag skakade bara på huvudet och sa “LYCKA TILL!”
Jag uppmanar hela Sverige: VAR SNÄLLA EMOT DEM!>
Lyckades med konststycket idag att stanna till i Granhammar på gården där jag var med och regisserade Sommartorpet förra året. Mosaik-kon var kvar! Karin och Håkan är för sköna…
Fick med mig lite ost och lagade citronpasta, recept från matboken.se, till middag efter rep med den förvirrade motspelerskan (som nu senast berättade att hon gått av på fel station när hon skulle hem - boken var ju så spännande… Jag kanske har något att lära, att inte vara så jävla kontrollerad)
>
Jag tycker att det är så förbannat tråkigt att vänta… Väntade på ett tåg nyss. 2 timmar skulle jag slå ihjäl. Har inte riktigt ron att sätta mig på ett ställe och vänta, utan jag brukar ”hatta” runt och hitta på olika aktiviteter för mig själv. Köpa cola och en dagstidning. Sätta mig på ett ställe och läsa. Flytta till ett annat ställe för att dricka cola. Köpa den andra kvällstidningen och hitta nytt ställe. Flytta ytterligare en gång till för att fika…. Och så håller jag på. Det brukar avslutas med ett besök på en toalett – behöver inte nödvändigtvis ha ett behov av att gå, men det går ju lite tid.
Idag när jag vänta, sittandes utanför Centralen, så såg jag 2 yngre män och en äldre herre som såg lite vilsna ut. Eftersom jag är något av en ”karma-junkie” så kasta jag mig fram för att assistera. Amerikaner som skulle till Lettland. De skulle ta sig till frihamnen på bästa sätt. ÅH! Jag kan hjälpa! Jag satte igång och förklara de olika möjligheterna de hade att ta sig fram och förklara hur de skulle köpa biljetter. De tyckte att det verka krångligt, så i min iver i att vara den samarit som jag är, så jag gav bort en påbörjad remsa.
Hela tiden tittade de lite misstänksamt på mig… Kanske för att jag börjar få ett skägg som Beppe en gång hade och att de inte vänta sig att en så snygg kille skulle ägna dessa 3 amerikaner någon tid.
Lyckliga (till slut) traskade de tre iväg med sin packning. Kanske att min remsa dyker upp i en ”reseskildring” med texten ”räds inte lurviga svenskar, de vill bara hjälpa“.
När jag nu hamna på tåget så hamna jag bredvid en pratsjuk amerikanska som tydligen bott i Finland. Nu lyssnar hon på Ipod och av ljudet att döma så är det ”skatepunk”. Jag har tydligen en magnetisk effekt på Amerikaner. Magnetus Americanus.>