Var en snabbis ute på Fjäderholmarna och tittade till gänget. De skötte sig exemplariskt.

Efter föreställningen slog det mig igen att jag bara är regissören, de har byggt upp en sammanhållning som man, som regissör, inte riktigt får vara med i…Saknar verkligen att tillhöra en ensemble. Kunna, efter en föreställning, diskutera det där “som hände” på scen. Saknar att ramla runt i ett sceneri som man repeterat fram under mycket skratt och gråt. Men just nu är det just regissör som jag livnär mig på.

Har ett roligt erbjudande som jag har tagit ställning till i dagarna… så, just det att själv stå på scen, det får vänta.

Producenten och regissören får sällan vänner.

Björman gav en trea och J.O Andersson en tvåa (hittade inte den länken - det är alltid svårt att hitta recensioner på kvällstidningarnas hemsidor (kanske kommer senare)).

Trodde faktiskt att det skulle vara tvärtom… För så har det varit de senaste gångerna de två tidningarna har “tyckt” om de produktioner jag har varit inblandad i. Men, det kanske vänder nu.

Är faktiskt mer intresserad av vad morgontidningarna har att säga. Inte för att det betyder något - men det är roligt att läsa.

Nu hoppas jag bara att “mun-mot-mun” funkar och att biljettförsäljningen får sig en liten putt i rätt riktning.

Ikväll är det premiärfest, även om jag drog till med lite festande igår. Det hände många underliga saker igår. Laila Bagge kom fram till mig och sa: - “Hej Pontus, känner du inte igen mig?”… - “Eh, jo, jag vet vem du är…???”, svarade jag något förvirrat (och jag började sålla i mina ungdomssynder)… -” Jag gick året under dig på estet-linjen i Halmstad!”… Här resignerar jag totalt och erkänner att jag lider av ett extremt dåligt minne. Det är verkligen så, jag minns inte en uns av henne. Har inte gjort den reflektionen senare - när hon börjat figurera i media… Hon måste verkligen gjort ett extremt vagt intryck under det året vi gick i skola samtidigt… Ska rota lite i gamla lådor och se om jag kan hitta en skolkatalog. Kanske kommer jag säga: -” Jaha! Hon! Fast varför har hon lindat upp sina balubas?”

Dax för ett litet genrep innan premiären i morgon…

En början till ett leende?

Så då var det dax, dagen innehöll något som jag har väntat på sedan första repdag. De olika “erfarenheterna” som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till varandra… Nu sitter jag på båten tillbaka till fastland och förundras över 4 flickor som har varit på ön och solat. I den gungande båten försöker de sminka sig, de klarar det ovanligt bra… Mer yta än hjärna - eller vem är jag att dömma deras…eh… stora händer? Bara för att fåfängan har tagit tag i deras liv och de försöker göra sig fina för, eh, för…. Vem?

Jag svamlar, jag vet. Det är bara för att jag började gå in på ett ämne som jag inte riktigt kunde fullfölja.
Flickorna gör något oväntat. Kanske var jag för snabb när jag dömde deras… stora händer. De började unisont sjunga “SjörövarFabbe”. Var kom den ifrån? Hm, det var en läxa för mig… som inte heter duga.

Nu börjar jag undra om inlägget bara var ett sätt att försöka undvika de galna amerikanerna som envisas att tala till mig.

Lägga till - Båten alltså.

Sakta guppar jag mig än en gång ut till Fjäderholmarna. Det är en vanlig repdag, på en vanlig skärgårdsö, med en vanlig engelsk komedi som förgrund och med ovanligt udda gäng.
Strandvägen passerar mig och jag funderar på vad som hände med tanten som alltid kom och köpte DN, när jag arbetade i Royalkiosken på Djurgården 1992. Hon berättade för mig att hon bodde själv i en för stor lägenhet på Strandvägen. Jag tänkte alltid att jag skulle vara extra serviceinriktad emot henne, för man har ju sett på film hur gamla tanter och rika gubbar helt plötsligt får för sig att testamentera hela klabbet till någon “trevlig typ”… Antagligen har hon inte kolavippen än, för jag bor ju inte på Strandvägen. Eller så har hennes elaka styvsystrar snott hennes glas-sko och jag har blivit utan en massa meningslösa antikviteter som tanten sparade på. Typiskt.

repdax

Båten ut till Fjäderholmarna…

… får jag åka helt själv… endast i sällskap av min “vanligaste fotomin”.

Sitter på mitt nyfunna favvo-fik på Birger Jarlsgatan, Subito, och väntar på båten som ska ta mig till Fjäderholmarna som idag kommer, till skillnad från igår, kommer bjuda på ett ostadigt väder. Som jag sa igår kommer jag nu börja klaga lite på regnet - jävla regnhelvete! Så, mer uppmärksamhet än så väljer jag att ge den väderleken. Man ska inte uppmuntra regn. Det visste till och med de gamla indianerna… och då talar jag inte om de som smyger i vassen. Grodan Boll borde “vifta” väder på TV4. Som för övrigt väljer att komma med felaktiga rapporter om stundande väderlek.

Känner mig lite splittrad idag. FOKUS! Dax att fånga dagen och en båt.

För det är det, en gryta, som vi nu har intagit för att repetera i. Fy sssssatan va hett det blev. Sitter nu hemma förhållandevis uttorkad och överväger att pula i mig en massa resorb. I morgon säger de att det ska regna - förstår inte riktigt varför vi ska hålla oss ute på ön så tidigt - så då kommer jag antagligen oja mig över det förbannade regnet (aldrig ska man vara nöjd).
Hur går det? frågar ni säkert. Ingen aning, svarar jag. Att det kommer bli en premiär är jag helt övertygad om - just nu sker det strykningar i massor och alla försöker mäkta med att hålla huvudet allert under den tryckande solen.

Det är underligt hur man skärmar av omvärlden när man går in i produktion. Ska försöka se nyheter och i morgon ska jag försöka pallra mig iväg till Restaurang Ego och besöka Komikaze´s 100:de tillfälle - nä, inget uppträdande… det får vänta till den 16:e juni (säsongsavslutningen).

RESORB!

Solen kommer lysa på mig på Fjäderholmarna… VARMT!

Uppdaterat: De tuffa sitter längst bak i båten. Själv, eftersom jag inte är en soldyrkare, sitter själv längst fram - så på tuffhets-skalan ligger jag inte högt.