Ja, scenen fullständigt glödde mot slutet. Rysningar gick genom min kropp när 3800 personer satt helt tyst i första akt och lyssna på dialogscenerna. En tsunami av känslor rusar nu genom min kropp när jag inser att denna föreställning snart har gjort sitt. Kanske lite oxå för att jag inte riktigt vet vad som komma skall. Jag bör kanske “inventera” min framtid och se om jag kan fortsätta med “uppdrag regissör”.

Buddy Holly har varit en fullständigt orgasmisk upplevelse från början till slut och jag hoppas att jag får tillfälle att arbeta med en ensembel som har varit så kärleksfull, dynamisk, vital och lysande. Har svårt att släppa. Ska hitta på något till avslutningsfesten den 14 mars.

Kanske ska jag släppa mig?

Den tar “2 röda sekunder” att köra fram… Eller? Nu var det en otroligt trevlig taxikvinna som fick höra fantastiskt skvaller om Sveriges “kändisar”. Hon bjöd på resan - “2 röda sekunder” innebär 10 minuter i Karlskrona. Så att ni vet.

Nu är det nypremiär om 35 minuter… Jag är lugn.

Dax för premiär och mer än sjuttiotusen biljetter är bokade och sålda…

Kommer vara stolt ikväll när de slår av sista ackorden och premiären är avklarad. Då är mitt arbete mer eller mindre klart med denna produktion. Kommer sakna den och separationen från den kommer vara svår. Det är en navelsträng av stål som ska kapas. Många roliga minnen och mest skratt och glädje har präglat denna resa. En och annan tår kommer fällas…

Här köper man biljetter.

Då är man framme i Karlskrona och bygget har gått bra. Eller, vad vet jag? Jag gick in och flytta på några saker och påpeka att scenen stod lite snett… inte poppis. Har inget konkret att ha för mig ikväll, annat än att lyssna på dåliga musikerskämt och soundcheck. Kanske kastar jag in ett applådtacksrep, bara för att visa att jag inte bara sitter och “fullständigt kissar på mig” från regiplats.

Karlskrona har jag ingen direkt relation till. Har med all säkerhet varit i staden och spelat barnteater eller förolämpat folk i krogmiljö. Men jag är tvungen att se platserna innan jag vet säkert. För en turnerande individ har oftast ingen koll på vilken stad man befinner sig i, eller, jo, men det är lätt att blanda ihop dem.

Om det då inte har hänt något exceptionellt, typ:

”Ubbe ber personen som han ringt, ringa upp honom för då går det mindre ”el” på mobilen” – i bil utanför Linköping 98.

Eller: ”Pontus klipper en hel flaska Jäger och kräks ner på chefens hotellfönster” – Örebro, Folk & Rövare, folkparksturné 86.

Och: ”Efter det att bussen frusit, häller ljudteknikern bensin under den, tänder på och släcker snabbt. Bussen startar.” – Sälen, ”Stockholm”, show med Limpan, Felan, Lasse & Janne.

Då minns man lätt platsen. Undrar lite vad som kommer hända här? Eller kommer denna stad ännu en gång falla i glömska?

Är på väg ner till Karlskrona för att, i morgon, ha premiär på “Buddy Holly”-turnén. Gänget har bänkat sig i de övre regionerna. Jag fick inte plats och sitter lite surmulet och håller på mina DVD-filmer som jag hade tagit med mig.

Tommy kör bussen och det känns tryggt. Han var även chaufför när jag var på “Dan Bäckman”-turné för några år sedan.

Nu gäller det att slå ihjäl lite tid. Doodle Jump! Kanske inte en bra idé, kanske blir åksjuk. Provar lite…