Jag har några små historier om vår kära lagupprätthållare i vårt lilla samhälle… Här följer den första:

Jag är 16 år och är på väg hem från krogen en torsdag på 80-talet. Jag har varit på Charlies – det var alltid klubb på torsdagar (jag kände vakterna – eftersom min bror jobbade som vakt på ett annat ställe).

När jag traskar, något berusad, över ett övergångställe så bromsar en polisbil hastigt in framför mig med skrikande hjul. Ut hoppar en uniformerad man och slänger upp mig på motorhuven. Han tar tag i mitt hår och vrider upp mitt huvud så att jag ska se in i passagerarsätet. Han skriker: ”Var det han?”. I baksätet sitter en skrämd kille och skakar på huvudet. Jag ser att han formar munnen till ett ”nej”. Polisen släpper mig och åker därifrån…
Jag tänker, skönt att det inte ”var jag” – för vad hade hänt då?>