Ja, igår så var det alltså dax att “hysta” iväg skutan. Vårens skuta av komik, ja, iallafall min skuta av komik. Eller vår, alltså Adeels, Sandras, min och den frånvarande Isacs skuta… Vad jag krånglar till det.
Det gick över förväntan. Jag och Adeel var båda övertygade om att det max skulle dyka upp 10 pers. Men närmare 90 letade sig ner till vår lilla krypta. Vilket gjorde att stämningen blev väldigt bra. Till en början något ansträngt. Enormt blandad publik! Unga studenter, babbar, 40-åriga reklamare, hotellgäster i övre 50-åren, trendiga frisörer, vilsna unga män, tatuerare, nära & kära (vilket, utan att dissa de som kom, var ovanligt få), nysvenskar i rutiga arbetarskjortor (kanske var de nybyggare?), en tjej som hade som yrke att göra knivar, ljudnissar, kulturarbetaren och en hord komiker. Det magiska var att de enades att skratta åt Soran, Al Pitcher, Henrik Elmer och Fredrik Andersson (var och en av dem med sin egna stil…). Sandra Ilar presenterade klubben själsligen och Veckans Alireza blev en Robert De Niro. Jag och Adeel försökte konfa…
Sandra sa det bäst, efteråt, när hon slött hängde över baren: -”det kan bli bättre”, sa hon. (punkt)
Ser mycket fram emot hela våren och en massa galna upptåg. Det är iallafall skönt att vara igång.
MÖTEN!


Håll i hatten! Den 10 februari kommer jag. Och jag skall bara köra Kålle & Ada-skämt. I 10 minuter.