Jag trodde i min enfald att jag skulle slippa bli upprörd idag… Men icke. Men å andra sidan är det faktiskt en skön känsla denna gång. Jessica Kempe har skrivit en mycket bra artikel som belyser SD´s ståndpunkt när det gäller konst och det är några meningar som jag “går loss” på.

I Gävle står det, i en rondell, ett konstverk av Carin Ellberg. Om SD skulle ha makt så skulle den inte få göra det för att de motiverar den som “ful”. Än så länge är det ju ingen att uppröras av, betraktaren av konst ska ju få tycka vad som helst… Men jag skräms när Gävles SD-ledamot säger (jag citerar från artikeln): - “Det hör till den smala konsten som det är fel att exponera på gator och torg. Fritt skapande hör inte hemma i den yttre miljön, utan på särskilda konstplatser och i speciella byggnader dit man kan gå frivilligt.”
Det är ju helt uppenbart att SD vill begränsa folks fantasi och därigenom ta makten över estetiken och människan. Och vad är “speciella byggnader”? Är detta för att ha kontroll över de som vill nyttja “osund konst”, kanske lätt haka på en slang så att det går att gasa ihjäl de oliktänkande?
Hon säger oxå: - “Den stora allmänheten mår bra av begriplig konst som påminner om naturens harmoni och Gävles egenskaper. Ingen ska behöva bli upprörd i det allmänna rummet.”
VA FAN! Jag är av den åsikten att allt är konst och för att göra det egna valet av vad man “gillar” så måste man oxå ta del av den “dåliga” konsten. Allt ligger hos betraktaren och inte hos någon trångsynt tant som ska berätta för mig vilka konstverk som ska besmycka det offentliga rummet. Alla konstformer ska få ta plats. Vi måste få bli upprörda - det i sig är konst!

Artikeln, som är en serie som jag kommer följa, tar upp mer skrämmande fall över hur SD vill “styra” våra val av konstyttringar. SD tror inte på “den lilla människan” och dess “kraft” - de vill kväsa den och bara ha konst som har(citat): - “Ordning, symmetri, välavvägda proportioner och gyllene snittet som högsta standard.”

Jag blir mörkrädd.