Sakta guppar jag mig än en gång ut till Fjäderholmarna. Det är en vanlig repdag, på en vanlig skärgårdsö, med en vanlig engelsk komedi som förgrund och med ovanligt udda gäng.
Strandvägen passerar mig och jag funderar på vad som hände med tanten som alltid kom och köpte DN, när jag arbetade i Royalkiosken på Djurgården 1992. Hon berättade för mig att hon bodde själv i en för stor lägenhet på Strandvägen. Jag tänkte alltid att jag skulle vara extra serviceinriktad emot henne, för man har ju sett på film hur gamla tanter och rika gubbar helt plötsligt får för sig att testamentera hela klabbet till någon “trevlig typ”… Antagligen har hon inte kolavippen än, för jag bor ju inte på Strandvägen. Eller så har hennes elaka styvsystrar snott hennes glas-sko och jag har blivit utan en massa meningslösa antikviteter som tanten sparade på. Typiskt.

repdax