Ja, nu sitter jag här igen på regiplats och blickar på det verk som jag så fint lyckades åstadkomma i våras. Nu ska gänget repas in igen för att det ska gå hela hösten oxå.

Vid mitt bord i salongen har jag min dator, min telefon och ett block. Kommer alldeles strax köra första akt och kluddra lite “notes” med floskler som jag med en skällande ton kommer leverera till de små liven under eftermiddagen.

Skådespelarna är, en och en, framme och fjäskar lite för mig. Jag har lärt mig att man inte ska titta dem i ögonen, det skapar en osäkerhet hos dem och den kan man utnyttja.

Tjejerna ska man helst tilltala med namnet de har i “föreställningen” - lite för att markera att de inte ska tro att jag känner någon empati för dem i deras roller som kvinnor.

Det är många musiker med i uppsättningen oxå, vilket medför en “bokstavskombination” när det gäller att hålla sina fingrar i styr. Det spelas instrument hela tiden… VANSINNIGT!

NU! kör de strax.