Att förbereda inför kvällen kanske inte är Pizza Hut… Det var konstigt nog den “lilla tjocka” killen som valde, så egentligen borde jag inte vara förvånad. Kanske kommer han säga, när han kommer (ja, han är 20 minuter sen och jag börjar lära mig): -”Snälla Pontus, jag har länge letat efter en “feeder”, kan du vara min?”. Men problemet kommer vara att jag inte känner lust av att se en människa äta… Eller vad vet jag… kanske efter att ha sett Adeel trycka i sig svettig ost, så kanske jag ändrar mig.

22 minuter sen och fortfarande inte här… Fick ett SMS där det stog “nu går jag”. Ifrån vad skrek jag rätt ut på Pizza Hut och det blev en jättejobbig stämning…

Löpband. Visst, jag har börjat gå på “friskis” och gymma och tro mig det kommer synas om två veckor - jag kommer vara ENORM!

Visserligen “sväller” man inte så mycket av att springa på löpband… Det måste ha sett roligt ut när jag försökte springa, med värdelösa hörlurar som envisades att ploppa ut och samtidigt envisas med att ta ett foto med telefonen. Tanken att jag kunde stanna bandet och i lugn och ro ta ett kort slog mig aldrig.

Damer i pensionsåldern i en kombination av 17-åriga ynglingar stör mig mest i min träning. Damerna är mest i vägen och jag hör ju inte vad de frågar eftersom jag envisas med att ha “egen” musik i mitt huvud. De 17-åriga ynglingarna borde man kunna tjäna pengar på - man stoppar upp en kolbit i valda delar av deras anatomi (läs:röven), och pga att de är så spända så blir det en diamant inom loppet av ett träningspass. En ensam yngling är ingen fara - det är när de är flera och ytligt bekanta med varandra som det blir problem - då utför de, liksom, en liten dans för varandra - en homoerotisk dans är det med all säkerhet. Vi ska vara glada att “sunt förnuft” finns inom deras världsbild, annars hade de dundrat på varandra i roddmaskinen. Detta ljudligt påhejat av de gamla damerna.

Duschar gör jag hemma… det är det där med ensam nakenhet i offentliga miljöer. Med kompisar är det okej - ensam med främlingar. Nope. Vill inte skrämma dom.

13-åringen sitter vid frukostbordet. Jag påpekar att han kanske inte har varit så “rolig” i en statusrad på internettet…

Sonen - “Men, jag var ju ironisk”

Jag - “Inte så tydligt, du borde skrivit en sån där blinkande gubbe…”

Sonen - “Jag skrev ju “…” “

Jag - “Det betyder väl inte “ironi”…

Sonen - “Jo … U don´t know much about the internet”

Jag - “är det nu jag ska säga “ÄGD” ?

Sonen - “Nej…”

Jag - “Var du ironisk nu?”

Sonen - “???”

Jag - “Ja, du sa “nejet” med tre punkter efter.”

Sonen - “precis” (han himlar med ögonen och lämnar frukosten)

I onsdags hade jag äran att få besök av min frisör till Malmen. Hon var lite besviken på mig att jag inte hade tagit mig tid att besöka henne. Min ursäkt gjorde henne inte gladare när jag basunerade ut att jag hoppat in på “Buddy” och fått mitt hår lite ansat. Hennes svar: “Förbannade teaterfolk som är otrogna med sminköser!”.

Nu är det iallafall dax att besöka henne och hon har oxå deklamerat att någon 50-talsfrippa är det inte tal om. Det är sååååå ute (tydligen). Det ska vara discosynth (tydligen). Lite försynt hoppas jag att hon har tid - för jag vill ju inte vara “ute” (för det är så kallt).

Salong Betong fick en liten film av mig när jag var där… Så gulligt av dem att länka till “mina sidor”! (extra roligt att jag använder mig av uttrycket “så gulligt”, eftersom de här killarna jobbar rätt mycket på att kanske inte ses som “gulliga”)

Gå ner några dagar så kan ni se när jag gört…

————————————————————————

Uppdaterat! Gissa om min sjuåriga son blev förbannad när han såg det här. - “F U, pappa, jag är faktiskt sju!”… Till mitt försvar kan jag säga att jag va lite vimsig efter “taggningen”.

Sitter och tittar ut genom fönstret och tycker att det är skönt att vara inne. Då slår det mig att det är den 15 januari och luciatåget är inte nerplockat… Finns det en “lag” när det ska plockas ner? Tjugonde knut? Eller? Kommer oxå på att julstjärnan lyser fint i vardagsrummet och utebelysningen klickar med jämna mellanrum igång med hjälp av timern. Inte fan tänker jag bege mig ut i kylan för att ta ner utebelysningen, det måste minst vara plusgrader innan jag bylsar runt och trasslar in mig i tusen små tindrande lyktor.

Om någon plingar på och frågar, så kommer jag svara att jag är “ortodox frimicklare” som förnekar Lucias existens och min religion tillber vi Stalledrängen, som på min ljusstake, av någon anledning, går först!?? Lucia är tvåa och därför finns hon inte. Min religion försöker framhäva elitismens fördelar.

Bäst eller icke existerand, det är mottot!

Jag har nu i två dagar gått och tittat snett på katten. Det stinker kattpiss i köket! Han har märkt att han inte verkar ligga på plus. Så, av en händelse när jag diskar ur en gryta, känner jag basilikans doft slå emot mig. Det är den som stinker! Katten är antagligen helt oskyldig, om han nu inte har, för att det är så förbannat kallt ute, hoppat upp på diskbänken och pissat på min färska krydda… !!! Va fan! Var är han! Har inte tid att blogga mer!

Jag har sovit förbannat dåligt inatt. Vaknade av en molande värk i magtrakten och jag var tvungen att gå på toaletten. Hatar att vakna pga “behovscykeln” är rubbad, man vill inte vakna med ett uppsmällt tvåmannatält.

Då slår det mig att: -” Tatueringen är inget som går att tvätta bort!…” Sedan lugnar jag mig igen och börjar genast planera för nästa konstverk på min kropp.

Här har ni resultatet:

Och motivet är: Jag har låtit sjuåringen rita av “13-åringen som håller en lapp”. Lappen är 2009 års ståupp-rutiner… + lite personliga ord som härrör mitt liv.
Tanken är att jag ska kunna (istället för att kolla på en “lapp”) dra upp tröjan och kolla vad jag kan tänkas glömt att prata om…

Nära:

Nästa fundering är att jag ska köra hela mitt CV på hela ryggen.

(det ironiska är att jag har fått någon allergisk reaktion av tejpen som höll fast plasten som satt på…)

10.52

motivet

bara tusch… kan fortfarande ångra mig (ICKE!)

Annie (tatueraren)! Hon säger: - “Svårt att ångra nu… Jag är precis klar med ordet “Kuken”. Vem väljer att skriva det på sin kropp?…”

Klart… Jävlar vilken smärta!

Bättre bild på motivet kommer när det har läkt ordentligt.

… är strax på väg för att lägga mig på en brits och bli “gaddad” på min kropp. Är lite nervös, och det försäkrar jag att det var ett bra tag sedan den känslan ville infinna sig i min mage - vi pratar 80-tal.

HIT SKA JAG

Sitter på Malmen och väntar på ett lunchmöte och bestämmer mig för att orera loss lite på min blogg.

Var på Big Ben igår för att titta på min vän, Conny, som gjorde en fantastisk comeback. Kul att han har bestämt att han vill börja stå-uppa igen. Jag körde själv 5 minuter och en man i publiken var så arg på mig efteråt - inte så att jag inte kunde hantera det. Men han tyckte att jag hade kränkt hans sällskap. Hm, ja, jo, kanske jag hade gjort. Frågan är om inte den unga farbrorn, med ett stort religiöst rättspatos, i själva verket såg ett tillfälle att leva ut lite agro på mig. Det är väl det som är problemet med humor “på gränsen” - att publiken kanske inte har samma “gräns” som jag. Jag kan inte annat än be om ursäkt om jag skojar på någon annans bekostnad och denne känner sig kränkt.

Likaså kan jag inte annat än be om ursäkt om läsarna av denna blogg känner sig kränkt och är tvungen att piska ur mig “ondskan i min långa taniga kropp”…

Tack & F´låt (and FU)

Att komma hem och veta att man kan krypa ner med datorn i sängen för att se “Stjärnorna på Slottet”

HÄR

Och innan man kröp ner i sängen hann man med två stycken “På Spåret”… Oj, vad medelålders jag är. Det kanske bara att inse fakta - jag är en gammal gubbe nu.

… In på möte med “Smeten”.