Taket hade ju som sagt fallit ner. Utan yttre påverkan rasade en massa putsbruk ner och spred ett damm från helvetet.
Man tänker att det skulle falla in under “vanlig hemförsäkring/villa försäkring” hos Folksam. Tydligen inte. Man ska ha “+” för att detta ska generera ersättning. Hade en läcka i en vattenledning orsakat det hela så hade vi fått pengar. Men nu, när jag berättar hur det hela helt slumpartat gått till så blir det inget. Inte konstigt att folk försöker “luras” för att få ut lite ersättning.

Jag är egentligen motståndare till allt vad försäkring heter. Tror inte på att man ska kunna betala bort sin egna oro över eventuella framtida katastrofer. Oftast visar det sig att försäkringen inte gäller när det, typ, är den 16 april och månen är sådär förvillande lik en “fullmåne” utan att verkligen i praktiken vara det… Då blir det ingen försäkringsutbetalning, “men vi på försäkringsbolaget är hemskt ledsna över att det har hänt - glöm inte betala avgiften.”…

Onda ting kommer i tre… Först ett askmoln från Island, vilket gjorde att Surikaten blev ett dygn försenad från London.

Samtidigt, på fredag morgon, rasade taket in hos ynglingen. Detta har gjort att hemmet och dess “invånare” har fått en hinna av putsbruk på allting. Jag torkar och torkar. Ser visserligen ljuset i tunneln och bör kunna få bort allt idag.

Samme yngling (13-åringen) får, på lördagen, sin knäskål ur led. Jag “ploppar” tillbaka den och det resulterar i ett 6 timmar långt besök på Karolinska, på söndagen. Där tömmer de knäskålen på 1 dl blod och konstaterar att de ska gå in med en liten kamera och kolla i veckan. Ortopeden ringer idag och ger en operationstid. En slagen hjälte.

Dessa händelser har blandats med födelsedagsfester (7-åringen har blivit 8), middagar med vänner och svärföräldrar.

En konstig helg. Känner mig långt ifrån utvilad.

… så är det skönt att bli bjuden på middag på “Kungsholmen” av goda vänner. Olof Röhlander (sveriges i särklass bäste föreläsare) med fru (är de gifta?)/sambo Anna bjöd flott… Han skriver om det själv här, med en mycket bättre bild än mig. Hur blev det så? Jag fick iallafall glänsa med mina kunskaper om gindrinkar som GinFizz och White Lady.

Nu är jag hemma i mitt dammiga hem igen och ska försöka ägna morgondagen till att “torka” och “torka”…

Det måste matcha! DAX ATT RIVA TAK PÅ ALLVAR!

Håller på att riva det förbannade taket. Har tagit en paus för att laga middag till mig och 13-åringen (vet fortfarande inte om han ska äta hemma - så det kan sluta med att jag sitter och äter en sorglig “ensam-middag”.

Hittade på Systemet mitt favoritcider. En torr cider som heter “Hardcore”, kan det bli bättre? Detta gör det mycket enklare att få gammal putsbruk över hela kroppen. Förstår inte varför man valde detta material för x antal år sedan. Varför inte smäcka upp ett trätak? Varför stå och slabba upp bruk i taket? Hm, det är saker som jag antagligen aldrig kommer få svar på.

Senaste rapporten från Surikaten är att de sitter i en hyrbil och kör genom europa.

Och nu ringde 13-åringen och sa att han skulle äta hos en kompis… Det blev en sorglig “ensam-middag”, med Hardcore.

Jävlar. Morgonen har bjudit på dramatik. Höll på och pula med frukost i lugnan ro. Surikaten är fast i London och jag ska få iväg alla till skolgång.

Då hörs en jävla smäll på övervåningen. Jag  tittar på 13-åringen med blicken: “Vad har du nu gjort?”. Han ser oskyldig ut och jag rusar upp och möts av det här:

En hinna av byggdamm slår emot mig och jag sneglar upp i taket:

Taket har släppt! Hoppla, nu dunkar hjärtat. Tur att ynglingen inte var i rummet. Detta är en av nackdelarna att bo i gamla hus. Överraskande moment möter en i vardagen hela tiden… Nu vet jag vad jag kommer göra i helgen… Byta tak.

Har ju numer inte så mycket med Spotlife att göra - jag var en av dem som DE valde att inte samarbete med längre (även om det “hette något annat” när jag blev upptagen av dem (vann en tävling av något slag)), visst, jag använder fortfarande deras bloggportal, men tror inte att jag ska ha något mer med dem att göra. Detta för att jag är en långsint person och jag känner inte för att “sälja” deras annonser utan att få något ut av det. Har inte orkat bråka med dem om obetalda annonspengar och dylikt - och tänker inte göra det.

Vad skönt är att jag slipper alla förbannade annonser för saker som jag, både som privatperson och estradör, inte kan stå bakom. Min blogg gjorde länge reklam för saker som jag föraktade i mina inlägg och det kändes inte som om det var så genomtänkt att “fläka ut” vissa företag på min blogg.

Det hette så vackert till en början - jag skulle få ta del av ett nätverk där jag kunde lotta ut både det ena och det andra till mina läsare. Fick inte något i “brevlådan”.

Det hette så vackert till en början - jag skulle ta del av en massa roliga tekniska lösningar som kunde pryda min högerrad. Fick förslag som kunde hända i en framtid, men inget införlivades…

Det hette så vackert till en början - jag skulle få delta i fester och få ta del av roliga inbjudningar. Jag var på en fest där jag mest kände mig väldigt missanpassad. Sedan fick jag inte fler inbjudningar…

Det hette så vackert till en början… Jag och vårt samarbete kan bara fortsätta i all framtid.

Nu känner jag att det är skönt att de inte vill ha med mig att göra längre. Jag kände mig utanför och de kunde inte (pga okunskap) tillgodose mina behov. Jag är glad att jag inte förknippas med den “ytligheten” och att jag fick bort 35% av mina läsare (som oftast bara var inne i kommentaren och “skita ner”). Jag är lycklig över att jag nu känner att den här bloggen är mer min - och det som skrivs på den “handlar om mig” och inte något “sminkföretag”, “datingföretag” eller “annat skit” som brer ut sig i marginalen.

Reklamfri - helt enkelt…

Jag hoppas verkligen kunna vara i Oslo en fredag…

Vem vill missa “Gla-musikk”(bindestrecket gör mig förvirrad), “sang!”(utropstecknet gör det hoppfullt och det kan inte handla om skönsång) och ” Morsomme frekkiser”? (Skulle vilja se vilken nivå dessa fräckisar ligger på).

Känslan är att detta är Oslos svar på “Tranan” på söder - men ändå inte…

Vardagen har kommit ifatt mig och det ska betalas räkningar och plockas “kattbajs” hela dagen. Ska oxå få lite styrning på alla de andra projekten som ligger och pyr. Kanske blir det lite “åka av” av den här dagen oxå… om jag bara lägger manken till.

Det börjar bli tjatigt nu. Att skriva om auditions i Norge. Men jag hoppas att det kommer falla på plats idag - Nangijala! Jag ser ljuset i tunneln. Det är ju hela tiden ett jävla pusslande och man måste se till att typerna passar ihop - a matchmaker from hell…

Ska försöka traska runt lite i staden i eftermiddag. Har inte riktigt fattat hur den är uppbyggd, hänger ihop eller … så. Så jag ska helt enkelt “gå på tur” i Oslo. Men jag fick mig en ordentlig promenad efter det att audition var klar och jag skulle till hotellet och sedan på Latter (riktigt roliga norrmän och en norska såg jag igår). Fick helt enkelt hoppa hotellet när jag insåg att “musikansvarig” hade pekat lite galet när jag skulle promenera iväg… så jag gick en “omväg” direkt till Latter.

But naked ska jag inte gå ner och käka hotelfrukost, så.

5-7 minuter på Latter ikväll… Varför kan jag inte vara tyst?

Var som sagt helt slut igår. Somna visserligen vid 12 - TV lockade ju först med en tysk film, för att sedan visa en “dålig” film om en snowboardåkare och sist hitta jag en svensk dokumentär, på dansk TV, om “va kvinnor vill” - kvarten över midnatt släckte jag lampan. Klockan 04.52 är jag klarvaken. Känner mig helt uttorkad pga den förbannat dåliga luftkonditioneringsluften på hotellet. Vet inte om jag, ikväll, får köra “Lasse Berghagen”-tricket eller “Daniel Bingert”-tricket. Berghagen lär lägga en blöt handduk över utsuget och Bingert duschar som en tok - det är bara att välja.

Dagen som jag har framför mig innehåller 23 “träffar”, minst. Och tanken är att jag ska kolla på stå upp ikväll på Latter. Hade önskat att jag kunde sovit lite mer denna natt - men man kan inte få allt.

Ligger på ett hotellrum i Oslo och tittar på en film om Bader Meinhof, otextad. Förstår inte mycket tyska. Men som tur är hänger jag med, mycket för att en av kvällstidningarna hade (för en tid sedan) en bilaga om gruppen. Det känns lite som om de förskönar det hela “för att göra film” - men vad vet jag?

Träffade Mårten Andersson på Folketeateret, tydligen så kör Dylan Moran stand up där just nu. Fick inbjuda av Mårten att gå - men min kropp sa tydligt att jag inte riktigt kunde sätta mig och lyssna på “skoj” ikväll. Har varit uppe sedan 06.00 och har en hel dag av audition i morgon - så det fick bli obegriplig tysk film (läs längre upp) istället och obegripligt äckliga chips.

Utanför hotellet sitter Kate Moss i en konstig och något suddig yogaställning.

Sitter och väntar. Klockan två startar vi den andra rundan av auditions i Norge. Letar, i dagarna tre, efter en Norman, Hipockets och Producent… Vi ska oxå lyckas med att träffa för lite andra roller.

Teatern är fantastisk. Stor och lite skrämmande, och det tar bara två-tre minuter innan man fullständigt irrat bort sig. Ska försöka hinna med en “upptäcksfärd” idag. Men schemat rullar på till sju ikväll och jag vet att man blir lagom “tödde” i huvudet efter att ha träffat “kandidater”, så jag hoppas kunna stappla mig runt en stund… Vi får se.

8 minuter. Dax att gå och sätta sig bakom det klassiska långbordet. Jag har förväntningar.