Dags för MITT I SMETEN på Scandic Malmen (Medborgarplatsen)! Denna onsdag blir extra speciell och vi gästas av inga mindre än:
Zinat Pirzadeh - Irans finest!
Fritte Fritzson - Skånes finest!
Yvonne Johnsson - Kalmars finest!
Robert Larsson - Luleå/Göteborgs finest!
Veckans Alireza - “?” finest!
MC: Pontus Ströbaek
Och standup-debut för estradpoesins konung: Bob Hansson!
IKVÄLL kl 20:00!
Baren har öppet från kl 19:00 och de första 30 gästerna kommer in för 40 kr.
Vi syns på Smeten!
/Isak, Pontus, Sandra och Adeel
Nu gäller det att tassa… För datorn spelar mig ett spratt och jag vill inte att den ska lägga av nu. Plötsligt kan web-läsaren stänga av sig och det är bara att börja om (i och för sig går det att spara med jämna mellanrum - men jag är mer den ivriga typen)… Man kanske skulle ägna dagen att göra en “rensning” ibland alla filer som bara ligger och skräpar.
Ikväll är jag “MC” på “Mitt i Smeten” på Hotell Malmen. Ska bli kul och se hur många vänner jag har, för nu har jag tjatat i så många veckor på att “folk” ska komma och supporta en bra klubb och det är faktiskt just ikväll som det är lite “upp till bevis” för alla.
“Upp till Bevis”, ja det var ett TV-program som jag gjorde en säsong av nere på SVT Malmö tillsammans med Ellinor Persson. Vill minnas att Sven Melander inte “fick” göra det samtidigt som han valde att göra trav på TV 4 - så de valde att ta in Ellinor som programledare och mig som någon sorts sidekick. Jag hade förbannat roligt under inspelningarna och kan än idag, nio år efter, le åt vissa saker som improviserades fram och bara hände i stunden. Vad som känns lite surt är att Malmö TV gjorde en sådan blunder när programmet var klart (ja, Sven Melander, som var med i sista programmet, gjorde inte heller ett rafflande intryck), den kan jag berätta om när vi ses på stan… Stanna mig då och fråga mig vad jag tycker om SVT Malmö´s (gamla) ledning.
Ska försöka få något gjort.
Ibland kan man få för sig att klicka sig fram för att se vilka “vänförslag” de har lagt fram på facebook…
Och närmare 40% har jag ingen aning om vilken koppling jag har till sagda person. Visst, jag har namn-afasi och minns inte riktigt vad alla människor i min omgivning heter och detta kanske kan vara en bidragande orsak att jag inte alltid har koll. Men, som kvinnan här bredvid, varför är hon ett förslag? Hon har 8 vänner, bor tydligen i Thailand och vi har ingen gemensam vän??? Varför vill “maskinen” att jag ska bli vän med henne? Är inte det ett lite väl långt steg att ta i detta sociala nätverk? Visst, jag kanske ska bidra med att “bygga broar”, men innan man börja “bygga den förbannade bron” vill man ha lite mer kött på benen! Av efternamnet att dömma kanske hon är “Vän” med Anja?
Sedan har det hänt att gamla, kvinnliga, klasskamrater har sagt: -”Hej! det var längesen!” och sedan blivit förvånade att jag inte känner igen dem, trotts att de gift sig och därmed bytt efternamn och har en solig strand som profilbild. -”Det är ju jag, Maria!” (???) Mycket enklare om de heter “Flamtotronika” i förnamn… eller Emanuela (har jag sett henne i en vuxenfilm???). Så tvistar de lärde…
Tisdag! Dag 46 för Marre Mask - snart blir jag KUNG på MAXIM!
Har ju numer inte så mycket med Spotlife att göra - jag var en av dem som DE valde att inte samarbete med längre (även om det “hette något annat” när jag blev upptagen av dem (vann en tävling av något slag)), visst, jag använder fortfarande deras bloggportal, men tror inte att jag ska ha något mer med dem att göra. Detta för att jag är en långsint person och jag känner inte för att “sälja” deras annonser utan att få något ut av det. Har inte orkat bråka med dem om obetalda annonspengar och dylikt - och tänker inte göra det.
Vad skönt är att jag slipper alla förbannade annonser för saker som jag, både som privatperson och estradör, inte kan stå bakom. Min blogg gjorde länge reklam för saker som jag föraktade i mina inlägg och det kändes inte som om det var så genomtänkt att “fläka ut” vissa företag på min blogg.
Det hette så vackert till en början - jag skulle få ta del av ett nätverk där jag kunde lotta ut både det ena och det andra till mina läsare. Fick inte något i “brevlådan”.
Det hette så vackert till en början - jag skulle ta del av en massa roliga tekniska lösningar som kunde pryda min högerrad. Fick förslag som kunde hända i en framtid, men inget införlivades…
Det hette så vackert till en början - jag skulle få delta i fester och få ta del av roliga inbjudningar. Jag var på en fest där jag mest kände mig väldigt missanpassad. Sedan fick jag inte fler inbjudningar…
Det hette så vackert till en början… Jag och vårt samarbete kan bara fortsätta i all framtid.
Nu känner jag att det är skönt att de inte vill ha med mig att göra längre. Jag kände mig utanför och de kunde inte (pga okunskap) tillgodose mina behov. Jag är glad att jag inte förknippas med den “ytligheten” och att jag fick bort 35% av mina läsare (som oftast bara var inne i kommentaren och “skita ner”). Jag är lycklig över att jag nu känner att den här bloggen är mer min - och det som skrivs på den “handlar om mig” och inte något “sminkföretag”, “datingföretag” eller “annat skit” som brer ut sig i marginalen.
Reklamfri - helt enkelt…
Jag hoppas verkligen kunna vara i Oslo en fredag…
Vem vill missa “Gla-musikk”(bindestrecket gör mig förvirrad), “sang!”(utropstecknet gör det hoppfullt och det kan inte handla om skönsång) och ” Morsomme frekkiser”? (Skulle vilja se vilken nivå dessa fräckisar ligger på).
Känslan är att detta är Oslos svar på “Tranan” på söder - men ändå inte…
Vardagen har kommit ifatt mig och det ska betalas räkningar och plockas “kattbajs” hela dagen. Ska oxå få lite styrning på alla de andra projekten som ligger och pyr. Kanske blir det lite “åka av” av den här dagen oxå… om jag bara lägger manken till.
Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag varje tisdag hamnar framför TV´n och dumglor på “desperata hemmafruar”? Det kan ju vara så att surikaten, just den timmen, håller i fjärrkontrollen. Men jag vet inte hur intresserad hon egentligen är… För hon läser en tidning samtidigt (simultan kanske). Jag sitter och med jämna mellanrum och frågar: “Är det DEN sonen som är gay?” eller “Var det hon som dödade den där andra… Va hon nu hette?”. Jag har inte en siffra rätt och surikaten försöker hjälpa mig att förstå alla intriger och olika kopplingar mellan de olika karraktärerna. Till ingen nytta, för veckan efter har jag verkligen glömt allt, vem som är gift med vem, vem som har en “beef” med vem och slutligen Hur det kommer sig att jag envisas med att sitta och dumglo på serien helt utan innehåll.
Nu visar det sig att surikaten plötsligt erkänner att hon oxå sitter och dumglor och inte har full koll på vad som sker i såpan. Vi båda sitter och försöker luska oss fram i alla de snåriga intrigerna… Hoppla! Nu blev det VM i “Hollywood”-operationer och snuskig dans för en man som sitter i rullstol.
Det är en vanlig tisdagskväll…




