Jag vet att jag i förra inlägget försökte göra mig lustig över det att man kan “hitta” allt på internet… och att jag tyckte att det var bra. Det tog exakt 30 sekunder efter det att jag publicerat sagda inlägg då jag tvärvände på klacken och bytte åsikt på en nanosekund.
Dessvärre har jag, efter att letat efter lite åsikter om gårdagens tv3-program, hitta baksidan av att “inavlade människor” har internet. Börjar förstå 30talisterna som hade en förkärlek till att omyndigförklara och spärra in vissa individer som inte hade, så att säga, alla getterna inne i hagen…

Fiskmåsar…

och som vanligt kan man inte kommentera på min blogg - nu gick det ett rus genom min kropp bara vetskapen av att “rovdjuren”, som frustrerat inte kan spy och skita ner min kommentar, känner vanmakt. Dessvärre är det någon annan stackare som får stå ut med deras rasistiska, hatiska och anonyma skitsnack

Nu får jag reda på att allt är “fejk”, Johanna Andersson är antagligen en person som bara utger sig för att vara “pom pom”… Hm, folk har verkligen inte bättre för sig. (säger jag???)

Det svänger fort nu.

Gårdagen gick åt till att skicka en massa “meddelande” på ansiktsboken… Eftersom “de” fick en känsla av att jag “spamma” så fick jag verifiera väldigt många gånger.

Några roliga ord dök upp:

“ÄR PRÄST”… Frågan är vilken typ av “präst” han är? Kanske en kvinnlig?

Sedan den här:

“Den obundna”… Så talande. Han är verkligen “obunden”.

Skulle gå in för att ta reda på ett en adress på Eniro… Plötsligt kommer jag på mig själv att efter 20 minuter “åkt runt” på stan och förundrats över att Stockholms gator är så tomma när de tagit bilderna.

Vem är ynglingen och den gamle mannen som står på Stureplan? Varför står det unga paret och tittar på dem?

Ännu ett beteende jag måste sluta med!

Läser, i den pålitliga källan Aftonbladet, att ungdomar har ett ordförråd på 800 ord. Läste en gammal forskning där de hade lärt en chimpans mer än 1000 ord… Min 13-åring här hemma klarar sig med två: “ve´nte” och “Mää!”.

Tror att det första är “Jag vet inte” och det andra ett frustrerat “MEN!”… Ja, han säger inte så mycket mer - eller, jo… när det vankas mat kan hans oregerliga kropp slängas in i köket och han skriker i falsett: “Jag är hungrig, jag tar en banan!”, Jag hinner knappt svara det klassiska: “Det är mat om 5 minuter” innan bananen är slukad och han gormar ytterligare en gång: “Jag är fortfarande hungrig!”. I ren rädsla av att han skulle börja skala mig så lät jag honom idag äta två bananer innan mat… Sådan är jag.

Det är inte så farligt. De är förvånansvärt snälla mina söner… (skriver även detta i ren rädsla för eventuell “avhyvling” av det yttre hudlagret)

Jag vill se “Antikrundan” och Surikaten envisas med att se “Made in Sweden”…  “Määä!”

Har god lust att åka till GBG den 19:e januari!

TA DIG TID ATT LYSSNA!!!

Att komma hem och veta att man kan krypa ner med datorn i sängen för att se “Stjärnorna på Slottet”

HÄR

Och innan man kröp ner i sängen hann man med två stycken “På Spåret”… Oj, vad medelålders jag är. Det kanske bara att inse fakta - jag är en gammal gubbe nu.

… In på möte med “Smeten”.

Varje sanning passerar igenom 3 stadier innan den blir erkänd.

I det första blir den förlöjligad.

I det andra blir den motsagd.

I det tredje ses den som självklar.

Arthur Schoppenhauer

(har torskat på Jan Cederquist bok “Slumpen är ingen tillfällighet”)

Vet inte, man har ibland (i olika produktioner) skojat om det - att man ska sätta knasiga citat på annons och affisch. Typ skriva: “Det var en hejdundrande succé”/Jakt&fiske-tidningen.

Detta blev liksom dubbelironi:

Så skulle jag ägna hela dagen till att kommentera andras status på “ansiktsboken”…

Här får Kotteby smaka…

Det har en insändare i DN i morse har legat och bubblat i mig hela dagen.

Det är Ulf Råberg (vet inte vem det är, men antar att han är norrlänning) som är topp tunnor skitförbannad på TV-producenternas drastiska metoder för att locka tittare, såhär skrev han bland annat:

Ett annat bottenrekord var serien “Roast” på Berns. Där fick stackars Bert Karlsson veta att “han var så ful” så att “hans bajskorvar skämdes för att tala om var de kom ifrån.” … “Stackars”? Tycker verkligen Ulf synd om Bert som frivilligt ställt upp på programmet? Tycker verkligen Ulf synd om Bert som för några år sedan deklamerade: “All publicitet är bra publicitet”?

Ulf fortsätter: Utmaningen är ju att vara rolig UTAN att gå under bältet. VA? Vilken utmaning? Vem har skrivit på det kontraktet, inte jag. Jag ser mer utmaningen i att alltid hålla mig i de nedre regionerna - för vem kan låta bli att skratta åt sofistikerad “smal” Fittis-Ballefjong-humor?

Ulf fortsätter med RAW och ifrågasätter “varför INGEN PROTESTERAR” - antagligen för att resten av befolkningen i vårt avlånga land har en fjärrkontroll som de snabbt kan välja att byta kanal eller stänga av om de upprörs…

Sedan drar Ulf följande slutsats: Försvann all begåvning med Povel Ramel och Hasse & Tage? Är de sista orginella skaparna som är kvar Robert Broberg och Owe Thörnqvist? … Här ger jag upp, eller snarare så ligger jag ner på mitt köksbord och skrattar så mycket att min kräkreflex har satt igång… Robert och Owe! upprepar jag som ett galet mantra…

Det sorgliga är att Ulf sedan fortsätter och oja sig över det klassiska att all rapportering i TV är så Stockholmsfixerad och att man aldrig visar saker från Norrland, han skriver: Annars är det mest stockholmare som dominerar etern, samma personer som valsar runt i alla program. Det värsta är att programledarna inte klarar sig själva utan måste ha en såkallad “side-kick” som sitter bredvid och svamlar. Vilket slöseri med tid.

Detta gjorde min dag… Jag klippte ut och har under dagen bett folk läsa. Ska ta med den på fest ikväll - förhoppningsvis blir det en “icebreaker”.

Ibland undrar man:

… men människan har ju olika intressen.