Att förbereda inför kvällen kanske inte är Pizza Hut… Det var konstigt nog den “lilla tjocka” killen som valde, så egentligen borde jag inte vara förvånad. Kanske kommer han säga, när han kommer (ja, han är 20 minuter sen och jag börjar lära mig): -”Snälla Pontus, jag har länge letat efter en “feeder”, kan du vara min?”. Men problemet kommer vara att jag inte känner lust av att se en människa äta… Eller vad vet jag… kanske efter att ha sett Adeel trycka i sig svettig ost, så kanske jag ändrar mig.

22 minuter sen och fortfarande inte här… Fick ett SMS där det stog “nu går jag”. Ifrån vad skrek jag rätt ut på Pizza Hut och det blev en jättejobbig stämning…

Sitter och har flyt… japp skrivandet och idéerna sprutar ur mig - om de är bra? Det vet jag inte… kommer testa ikväll och om ni känner mig rätt så kommer en utförlig rapport. Det är skönt när flytet infinner sig och allt som man säger till sig själv i huvudet är “slå-sina-knän-blodiga-av-apgarv”-bra… Iallafall i “my monkeybrain”.

Om komikerguden är med mig så kommer en viss person dyka upp ikväll och då blir det ett 20 minuter långt material om sagda person. En ny grej jag ska testa… Jag känner inte honom.

SÅ, har ni tid så kom till hotell Malmen klockan 20 ikväll. Ola Söderholm, Thomas Oredsson och Anders Celin är gäster… Adeel, Sandra och jag (låter som en pk-ungdomsbok från sent 90-tal) kommer att hålla i kvällen. LÄS MER HÄR

Utan internet… Slösurfa runt lite och upptäckte en potensiell “scen” att köra komik på… I Belgien.

Tydligen ett kulturcenter där de pratar flamländska? Tyska? Franska? Det är det som är det roliga med Belgien - att de talar så många språk (samma som “Det roliga med Kronblom - är att han är så lat”).

Skönt att jag tagit det ett steg närmare till ett Europeiskt land, för jag inser att jag inte kommer, den närmsta tiden, besöka den Argentinska humorklubben Bla Bla Bla …

Gårdagen gick åt till att skicka en massa “meddelande” på ansiktsboken… Eftersom “de” fick en känsla av att jag “spamma” så fick jag verifiera väldigt många gånger.

Några roliga ord dök upp:

“ÄR PRÄST”… Frågan är vilken typ av “präst” han är? Kanske en kvinnlig?

Sedan den här:

“Den obundna”… Så talande. Han är verkligen “obunden”.

Skulle gå in för att ta reda på ett en adress på Eniro… Plötsligt kommer jag på mig själv att efter 20 minuter “åkt runt” på stan och förundrats över att Stockholms gator är så tomma när de tagit bilderna.

Vem är ynglingen och den gamle mannen som står på Stureplan? Varför står det unga paret och tittar på dem?

Ännu ett beteende jag måste sluta med!

Salong Betong fick en liten film av mig när jag var där… Så gulligt av dem att länka till “mina sidor”! (extra roligt att jag använder mig av uttrycket “så gulligt”, eftersom de här killarna jobbar rätt mycket på att kanske inte ses som “gulliga”)

Gå ner några dagar så kan ni se när jag gört…

————————————————————————

Uppdaterat! Gissa om min sjuåriga son blev förbannad när han såg det här. - “F U, pappa, jag är faktiskt sju!”… Till mitt försvar kan jag säga att jag va lite vimsig efter “taggningen”.

Läser, i den pålitliga källan Aftonbladet, att ungdomar har ett ordförråd på 800 ord. Läste en gammal forskning där de hade lärt en chimpans mer än 1000 ord… Min 13-åring här hemma klarar sig med två: “ve´nte” och “Mää!”.

Tror att det första är “Jag vet inte” och det andra ett frustrerat “MEN!”… Ja, han säger inte så mycket mer - eller, jo… när det vankas mat kan hans oregerliga kropp slängas in i köket och han skriker i falsett: “Jag är hungrig, jag tar en banan!”, Jag hinner knappt svara det klassiska: “Det är mat om 5 minuter” innan bananen är slukad och han gormar ytterligare en gång: “Jag är fortfarande hungrig!”. I ren rädsla av att han skulle börja skala mig så lät jag honom idag äta två bananer innan mat… Sådan är jag.

Det är inte så farligt. De är förvånansvärt snälla mina söner… (skriver även detta i ren rädsla för eventuell “avhyvling” av det yttre hudlagret)

Jag vill se “Antikrundan” och Surikaten envisas med att se “Made in Sweden”…  “Määä!”

Ja, igår så var det alltså dax att “hysta” iväg skutan. Vårens skuta av komik, ja, iallafall min skuta av komik. Eller vår, alltså Adeels, Sandras, min och den frånvarande Isacs skuta… Vad jag krånglar till det.

Det gick över förväntan. Jag och Adeel var båda övertygade om att det max skulle dyka upp 10 pers. Men närmare 90 letade sig ner till vår lilla krypta. Vilket gjorde att stämningen blev väldigt bra. Till en början något ansträngt. Enormt blandad publik! Unga studenter, babbar, 40-åriga reklamare, hotellgäster i övre 50-åren, trendiga frisörer, vilsna unga män, tatuerare, nära & kära (vilket, utan att dissa de som kom, var ovanligt få), nysvenskar i rutiga arbetarskjortor (kanske var de nybyggare?), en tjej som hade som yrke att göra knivar, ljudnissar, kulturarbetaren och en hord komiker. Det magiska var att de enades att skratta åt Soran, Al Pitcher, Henrik Elmer och Fredrik Andersson (var och en av dem med sin egna stil…). Sandra Ilar presenterade klubben själsligen och Veckans Alireza blev en Robert De Niro. Jag och Adeel försökte konfa…

Sandra sa det bäst, efteråt, när hon slött hängde över baren: -”det kan bli bättre”, sa hon. (punkt)

Ser mycket fram emot hela våren och en massa galna upptåg. Det är iallafall skönt att vara igång.

MÖTEN!

Nu Malmen och en massa förberedelser… (Ser du vilken T-tröja jag har Kotteby?)

Tydligen fick jag och sonen ett diplom igår på Komikaze:

Läs mer på Komikaze.se
(Al Pitcher kommer till oss ikväll - duktigt jetlaggad)

Sitter på Malmen och väntar på ett lunchmöte och bestämmer mig för att orera loss lite på min blogg.

Var på Big Ben igår för att titta på min vän, Conny, som gjorde en fantastisk comeback. Kul att han har bestämt att han vill börja stå-uppa igen. Jag körde själv 5 minuter och en man i publiken var så arg på mig efteråt - inte så att jag inte kunde hantera det. Men han tyckte att jag hade kränkt hans sällskap. Hm, ja, jo, kanske jag hade gjort. Frågan är om inte den unga farbrorn, med ett stort religiöst rättspatos, i själva verket såg ett tillfälle att leva ut lite agro på mig. Det är väl det som är problemet med humor “på gränsen” - att publiken kanske inte har samma “gräns” som jag. Jag kan inte annat än be om ursäkt om jag skojar på någon annans bekostnad och denne känner sig kränkt.

Likaså kan jag inte annat än be om ursäkt om läsarna av denna blogg känner sig kränkt och är tvungen att piska ur mig “ondskan i min långa taniga kropp”…

Tack & F´låt (and FU)