… och pÃ¥ ansiktsboken fick jag ständigt detta meddelande:
Men nu är jag framme i Halmstad och ska bo hos min syster. Ja, Ströbaek har en syster:
Hon är lite blyg. ÄndÃ¥ lyckades jag att fÃ¥ med henne när jag hälsade pÃ¥ min far… det var bra (tror att hon oxÃ¥ tyckte det).
Nu ska jag “ladda” för ikväll. Landmassa som rör sig.
Och Behrad Rouzbeh fyllde Ã¥r. I present av Smeten fick han “5″ pÃ¥ scen - Vad som ska tilläggas är att innan han fick gÃ¥ upp sÃ¥ sjöng vi för honom och JAG gjorde (oannonserat) hans kines-rutin. Och till allas glädje tror jag att han förstÃ¥tt att han aldrig mer ska dra den rutinen offentligt.
Noah Johansson, Alireza (klicka, och bli kompis med honom), Oredsson, Ola Söderholm och Anders Celin gästades oss på scen.
Den sistnämda har jag “varit bekant med” sedan 1990 (typ), vi var med i samma uppsättning i Halmstad, han blott 15 Ã¥r gammal (jag var 20). Redan dÃ¥ var han som en liten igel. Hade inte mage att förklara för honom att han var i vägen för mina framsteg pÃ¥ de kvinnliga deltagarna som jag hade pinpointat. Otaliga “samkväm” rubbades av en störandes Celin som bara kom med den enkla frÃ¥gan: -”vad gör ni?”. Jag ville inte krossa hans naivitet genom att berätta sanningen för honom: -”Vi försöker hÃ¥ngla, för att det ska leda till nÃ¥got annat, men du stör.” Istället sa jag: -”Inget alls (samtidigt blängandes en menande blick)”…
Till Celins fördel kan man säga att han alltid varit det perfekta preventivmedlet som säkert förhindrat en och annan tonårsgraviditet.
IgÃ¥r stod han pÃ¥ scen och hÃ¥nade mig. Tänk att det kunde bli nÃ¥got fint av denne lille onanist…
Tack till alla dem som jag lyckats tjata dit… Salong Betong, Diamantrar och jagärhon. Det är roligt att se att det finns en publik som väljer att Ã¥tervända.
Även kul att se sÃ¥ mÃ¥nga “komiker” i publiken - även om jag vet att de är där bara med anledningen och förhoppningen att fÃ¥ gÃ¥ upp pÃ¥ vÃ¥r “lilla” scen. Lycka till.
Nästa vecka hoppar 13-Ã¥ringen in för mig. Jag är och repar upp “Bruden” pÃ¥ Maxim sÃ¥ jag kan inte närvara (dessvärre) - men jag har som sagt hittat en god ersätttare.
GÃ¥rdagen gick Ã¥t till att skicka en massa “meddelande” pÃ¥ ansiktsboken… Eftersom “de” fick en känsla av att jag “spamma” sÃ¥ fick jag verifiera väldigt mÃ¥nga gÃ¥nger.
Några roliga ord dök upp:
“ÄR PRÄST”… FrÃ¥gan är vilken typ av “präst” han är? Kanske en kvinnlig?
Sedan den här:
“Den obundna”… SÃ¥ talande. Han är verkligen “obunden”.
Ja, igÃ¥r sÃ¥ var det alltsÃ¥ dax att “hysta” iväg skutan. VÃ¥rens skuta av komik, ja, iallafall min skuta av komik. Eller vÃ¥r, alltsÃ¥ Adeels, Sandras, min och den frÃ¥nvarande Isacs skuta… Vad jag krÃ¥nglar till det.
Det gick över förväntan. Jag och Adeel var bÃ¥da övertygade om att det max skulle dyka upp 10 pers. Men närmare 90 letade sig ner till vÃ¥r lilla krypta. Vilket gjorde att stämningen blev väldigt bra. Till en början nÃ¥got ansträngt. Enormt blandad publik! Unga studenter, babbar, 40-Ã¥riga reklamare, hotellgäster i övre 50-Ã¥ren, trendiga frisörer, vilsna unga män, tatuerare, nära & kära (vilket, utan att dissa de som kom, var ovanligt fÃ¥), nysvenskar i rutiga arbetarskjortor (kanske var de nybyggare?), en tjej som hade som yrke att göra knivar, ljudnissar, kulturarbetaren och en hord komiker. Det magiska var att de enades att skratta Ã¥t Soran, Al Pitcher, Henrik Elmer och Fredrik Andersson (var och en av dem med sin egna stil…). Sandra Ilar presenterade klubben själsligen och Veckans Alireza blev en Robert De Niro. Jag och Adeel försökte konfa…
Sandra sa det bäst, efterÃ¥t, när hon slött hängde över baren: -”det kan bli bättre”, sa hon. (punkt)
Ser mycket fram emot hela våren och en massa galna upptåg. Det är iallafall skönt att vara igång.
MÖTEN!
Nu Malmen och en massa förberedelser… (Ser du vilken T-tröja jag har Kotteby?)
Tydligen fick jag och sonen ett diplom igår på Komikaze:
Läs mer på Komikaze.se
(Al Pitcher kommer till oss ikväll - duktigt jetlaggad)
Sitter på Malmen och väntar på ett lunchmöte och bestämmer mig för att orera loss lite på min blogg.
Var pÃ¥ Big Ben igÃ¥r för att titta pÃ¥ min vän, Conny, som gjorde en fantastisk comeback. Kul att han har bestämt att han vill börja stÃ¥-uppa igen. Jag körde själv 5 minuter och en man i publiken var sÃ¥ arg pÃ¥ mig efterÃ¥t - inte sÃ¥ att jag inte kunde hantera det. Men han tyckte att jag hade kränkt hans sällskap. Hm, ja, jo, kanske jag hade gjort. FrÃ¥gan är om inte den unga farbrorn, med ett stort religiöst rättspatos, i själva verket sÃ¥g ett tillfälle att leva ut lite agro pÃ¥ mig. Det är väl det som är problemet med humor “pÃ¥ gränsen” - att publiken kanske inte har samma “gräns” som jag. Jag kan inte annat än be om ursäkt om jag skojar pÃ¥ nÃ¥gon annans bekostnad och denne känner sig kränkt.
LikasÃ¥ kan jag inte annat än be om ursäkt om läsarna av denna blogg känner sig kränkt och är tvungen att piska ur mig “ondskan i min lÃ¥nga taniga kropp”…
Tack & F´låt (and FU)
Att komma hem och veta att man kan krypa ner med datorn i sängen för att se “Stjärnorna pÃ¥ Slottet”
Och innan man kröp ner i sängen hann man med tvÃ¥ stycken “PÃ¥ SpÃ¥ret”… Oj, vad medelÃ¥lders jag är. Det kanske bara att inse fakta - jag är en gammal gubbe nu.
… In pÃ¥ möte med “Smeten”.
Det finns ett ordsprÃ¥k som nÃ¥gon “anonym” har sagt pÃ¥ 60-talet som länge har funnits i mitt medvetande:
“Vad ska det bli av alla barn som inte kan tala sanning? Alla kan ju inte bli politiker…“
Den kommer med jämna mellanrum emot mig som en tydlig, rolig och fyndig aforism som nÃ¥gon tydlig, rolig och fyndig person pÃ¥ 60-talet uttalade. Man börjar undra om allt smart redan är sagt och om alla dramatiska verk redan är skrivna och alla programidéer är bara varianter pÃ¥ Hylands Hörna. Kommer människan lyckas med att vara unik i en framtid? Det är svÃ¥rt att föreställa sig… Det är lättare att blicka bakÃ¥t och förnumstigt säga att: - “allt verkar redan uttänkt och uppfunnet - sÃ¥ jag tror att jag lägger av med mitt skapande nu“.
Själv är jag pÃ¥ krigsstigen och skapar “unikt” mer än aldrig förr…
