DAG 1 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Orions bälte är sned…
Och den första dagen på The Grand Hotel i Sharm el Sheikh börjar lida mot sitt slut och omställningen är ett faktum.
Det underliga är att de har en massa julpynt framme och jag har inte riktigt fått in att Jultomten ska kunna husera normalt i den här miljön. Istället ser man konstiga ”fallos-jul-symboler” i olika färger pryda vart och vartannat träd.
All Inclusive är kanske inte alltid att föredra – helst när man ständigt ska förklara för diverse män att man inte är intresserad av deras viner eller försöka engagera trötta servitörer att man är helt grön med att dricka det inhemska ”blasket” som ska ingå.
Samtidigt blir man glad när en kille, som såklart visar sig heta Ali, står och gör drömska pastarätter från grunden åt en…
Lugn och ro… det är det som ska eftersträvas och uppnås efter en vecka i solen.
DAG 2 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Annonserna på ”Ansiktsboken” är på arabiska… De frågar hela tiden om jag vill byta språk. Hm.
Har också till 13-åringens stora förtret börjat semester-röka. 6-åringen försvarade det hela med den uppfodrande meningen: - ”Men på semestern får man ha det drog-fritt”
DAG 3 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
En av bufféerna gör familjen modig och vi bestämmer att prova olika exotiska och konstiga saker…
”Kaka” är tydligen en liten frukt om är populär här i Egypten. När man stoppar den i munnen så känner man hela munnen dra ihop sig till ingenting och ens salivuttömning får en chock och vägrar alstra vätska till mun & svalg. Jag är tvungen att ”antasta” en man, som ger sken av att äga hela hotellet och han förklarar pedagogiskt för mig att man inte ska äta skalet, den frukt jag håller i handen är importerad och är inte riktig som riktig ”kaka”, det är vanligt att man dricker josen från frukten och är man klok så ska man köpa lokal ”kaka” på ett frukttorg – för de är såååå mycket godare… Jag har svårt att förstå att något så oätligt kan bli ”såååå mycket godare”.
DAG 4 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Smurfelinas kille åt antagligen för mycket ”kaka” och tillbringar dagen sängliggandes.
Lyckas undvika ”tatoo-killen” som fått för sig att jag vill åka till hans chefs ”shop” och få en mycket ful tatuering karvad in i min kropp. Jag lägger min handduk över huvudet och vägrar tilltala eller se honom i ögonen. Fick ju ett presentkort i julklapp, hemma, som ska utnyttjas i en steril och ebola-fri miljö… Japp, ska försöka göra det så snart som möjligt och lägga upp bilder här på min ”dagbok”. Motiv kommer vara hemligt in i det sista…
DAG 5 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
…och hela anläggningen har invaderats av Ryssar (ukrainier).
Efter en del solande och badande tar det vuxna sällskapet en taxi till ”Old town” och dess marknad. Tänk er en yta som Täby Centrum, med alla parkeringar och allt, och sedan massa små affärer med en massa ”skit”. Precis så var det, fast så mycket roligare. Ivriga nasare försökte göra allt för att man skulle gå in i deras affär och, som de sa, ”bara titta”. Ägnade större delen av de två timmarna åt att ignorera män som ville skaka hand med mig för att sedan dra in mig i en affär och besudla mig. Det enda jag tänkte och försökte lägga som ett mantra i mitt huvud var, ”stoppa inte fingrarna i munnen”.
Deras sopsortering var under all kritik.
Likaså deras kötthantering:
Man undrar om det skulle funka, att bygga om Täby till massa små butiker som sålde exakt samma saker – Dalahästar och vikingahjälmar.
Vad gör den normala Egyptiern när han ska få tag i något så trivialt som en hammare?
- ”Hej, jag letar efter en hammare”
- ”Ja, bra gå in i min affär och titta”
- ”Men du har ju bara små miniatyrer av dalahästar och en äcklig kopia av Tutta Rolf mumifierad…”
- ”Precis…”
- ”Men, jag ville ju ha en hammare!”
- ”…kanske en kopia av ett par Björn Borg-kalsonger?”
- ”Hammare!”
Roliga namn på en del affärer:
Kom därifrån med en Fez till sexåringen, ekivok T-shirt till 13-åringen och ett ”antikt” litet krus till Surikaten för 300 spänn som jag lyckats pruta ner till hälften… Kanske också med en exotisk venerisk sjukdom? Våldtäktsdusch och skrubb på hotellet blev obligatoriskt.
Väl hemma på hotellet så har Ali (vår städare) visat sin uppskattning till ständigt nöjda (och bra dricksande) gäster.
Jag och Smurfelinas kille mötte två Ukranska män i biljard. Sharm El Sheikh – the city of peace… Här byggs det broar.
DAG 6 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Surikaten tjatar på mig att jag ska gå till ett tält och ta en thai-massage. Sagt och gjort. Seden är att man inte får massage av det motsatta könet så en hårig nordafrikan står plötsligt på min rygg och jag stönar orytmiskt. En kvinna i tältet, som tydligen ger ”kvinnlig massage”, börjar ge mig skamliga förslag, tror jag, det känns som om de talar om mig i alla fall på ett sätt som inte skulle vara okej om jag kunde språket och var deras kund. Hon fortsätter flirtandet efter massagen och min massör förklarar för mig att hon tycker att jag är mycket vacker… Generat går jag därifrån med en känsla av skam. Jag är sugen på en cig.
Smurfelina har tappat sin blåa färg och ser numer ut som Gammelsmurfs mössa på kroppen.
DAG 7 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Lyckades bada i Röda Havet idag, myggbetten som jag kliat på sved härligt när man klev upp ur det salta vattnet.
Vår städare (Ali) ser mig djupt i ögonen och säger med allvar i rösten att: - ”You are number one guest. All time.” Det värmer en ständigt bejakande och leende Ströbaek.
DAG 8 på ”The Grand Hotel Sharm El Sheikh”
Avresedagen.
Och jag tar mig ett morgondopp i Röda Havet på morgonen – resonerar oss fram till att det kommer bli 50 graders skillnad för kroppen att komma hem. För tydligen var det -23 i Stockholm en av nätterna i veckan…
Mannen som har städat mitt rum fick nästan tårar i ögonen när han tog farväl av oss, han fick dricks idag igen.
Lämnar värmen med lite vemod.
Skönt att kunna säga: -”I morse tog jag mig ett dopp i Röda Havet och nu är jag tvungen att skrapa frosten av bilen – Världen är bra liten… Hoppas växthuseffekten börjar göra sitt jobb snart.”
I onsdags hade jag äran att få besök av min frisör till Malmen. Hon var lite besviken på mig att jag inte hade tagit mig tid att besöka henne. Min ursäkt gjorde henne inte gladare när jag basunerade ut att jag hoppat in på “Buddy” och fått mitt hår lite ansat. Hennes svar: “Förbannade teaterfolk som är otrogna med sminköser!”.
