För er som har missat det, så är jag innehavare av ett vip-kort till sagda krog.

Kände, efter det att Kotteby inte vågat ta kort med Pernilla, att jag var tvungen att ta bonden till Cafét. Det var inga människor där vid 22.30, så jag och Kristian satte oss på barstolar och jag fick efter ett tag en massa citronsaft över mig av bartendern som gjorde en fadäs… Kotteby gick säker för han var på toa, ändå var det han som blev bjuden på öl hela kvällen av den klantiga personalen. Personalen började efter ett tag flytta undan bord framför uteserveringen. Våra barstolar stod säkert. Och mycket snart var det bara vi två som satt. Som kungar framför baren.
Två roliga saker händer. Dels hade vi en tokig gubbe som dansade loss (antagligen medan hans tant, antagligen, låg på hotellet med en bok):
Efter att vi blivit vänner med klant-bartendern, så säger jag till honom att vi snart ska gå och det vore kul om vi bara på en given signal lyfter över barstolarna till dem… Ja, hela stället suktade efter våra sittplatser, och elak som jag är (så elak att jag på måndagar brukar stå på plattan och dela ut plastskedar till heroinister) så utförde vi det hela till ett hundratal gapande munnar. Vi la till och med på ett litet handskak med de två bakom baren… humor.
Nu sitter vi och firar lite smått att vi har fått ihop ett fantastiskt synopsis på ett manus… värme fylls i mitt bröst… antagligen pga Famous Grouse.
Tagg: Café Opera, Kristiania Kotteby

Haha…det där med stolarna är verkligen humor:) Hoppas du tagit väl hand om Kristian i helgen- han kan behöva en stabil person som tar hand om honom. Som en mentalvårdare. (Han är egentligen inte gift med sin Karin- hon är inhyrd av landstinget….men säg inget till Kristian, han blir så bekymrad då). Gränsen mellan att vara ett geni och att vara galen är ju hårfin… Kotten irrar runt däremellan. Jag antar att han upplever dig som likadan eftersom han gillar dig- det är bra- det behövs fler sådana människor:) Ha det gott!